Aftonbladet – 16 juli 1860, sida 3

blef spanmålsimporten derifrån till Finland tullfri. I början skreko alla finska jördbrukarb dås-vårtsjörd: bruk skall gå under! Men det. gick ej under, det förkofrade sig tvärtom småningom: och har numera stigit högst betydligt, oaktadt det ej njutit något skydd. På de sista 20 åren har jag ej hört något jördbrukare klaga. Hvad ladtgårdsprodukter angår. så erhöllo vit. ex. ljus och talg i början uteslutande från Ryssland; men nu ha vi arbetat upp oss, .så ati vi exportera talg, och detta utan någon skyddstull. Så är det äfven med alla andra ladugårdsprodukter. Det är icke skyddstullar, som befordra välståndet utan flit och ibärdighet hos producenten. Hvad skydd för en prodncent verkar kan man se pä jernverken: de ha haft det och -de stå ännu på lika dålig fot som för hundra år sedan. När vi hade uselt porslin, egde vi höga tullar; nu deremot ha vi vackert porslin och föga skyddstull: ; Herr 8. A. Hedlund invände möt hr Nathhorst, att importen af hästar och nötkreatur icke vittnade för ladugårdsförfall, ty.den hade ju skettför att: förkofrå våra racer. Hvad importen af smör; osty m! m:beträffade, så gjorde dess värde icke mera förökning i utgifterna för hvar person af landets--befolkning än v. öre om-dagen; och --den-stora summan af inför: seln vittnar att befolkningen nu, befinner sig i en bättre. ställning än förr och-har råd. att . konsumeras mera. När priserna stå lågt, mår den stora arbets: slassen bäst. Med en skyddstull skulle ej vinnas annat än en liten förökning i priset äå varad vid den ovanliga händelsen att en starkare import komme i fråga vid spanmäålsbrist: Fal. respekterade andras känslor, men han kunde ej undertrycka sin förvåning, lindrigast sagdt, öfver sådana yttranden som hr Odelbergs tal omSverges ruin. Hr E. Nonnen hyste deremot ingen förvåning, ty han hade hört mycket värre yttranden under oci efter striden om spanmålslagarne i Eögland: Jordbrukarne der hade sagt ingenting mindre än att gamla England skulle gå under; men ändå-har det ej gåti under. Hans slägtingar hade jemrat sig att de ej skulle komma ut med sina afgifter; men 3 år derefter hade -en svåger, på besök hos honom, sagt att han nu erhölle 33 procent högre arrende för sin jord Under den der fruktan för jordbrukarens undergång började man arbeta på upplysnings spridande, och det verkade bättre än skyddstull. — Hvad amerikanska jordens vanhäfd beträffade, så härledde den sig från dess utomordentliga godhet och var tillfällig Det är mycket vanligt att de, som hafva en särdeles gifvande jord, bruka den så länge den ger något, och först sedan den är utsugen tänka de på att understödja den. Hr J. Th.: Nathhorst upplyste, att många hushållningssällskaper till landtbruksakademienh inberättat att jorden miste sin växtkraft och att ett utsugningssystem fortgår genom den starka sädesodlingen. Fri täflan kan ej vara riktig förrän Sverges jordbruk står lika högt som Englands, så att de strida med lika vapen. Någon större söfism gifves knappt än den ur stätsekonomiska kompendier hemtade, att arbetaren mår. bäst vid låga priser å lifsmede!. Som bevis härå kunna tjena Ryssland och Kina, i hvilket sedrare land arbetaren lefver på 5 sk. bko om dagen, men derföre icke är afundsvärd. Deremot äro de länder rika, der arbetaren fär hög lön... Vi ha äfven här nyligen: sett bur bra arbetaren haft det, när jordbruksalstren stått i högt pris: Redan statsekonomi ens fader, Adäm Smith, sade också, att systemet att nedsätta råvarornas pris, d. v. s. jordbrukets produkter, är alldeles stridande mot de menskliga rättigheterna: : Frib. Hugo Hamilton önskade att hushållningssäll :skapernas härvaraode ombud måtte uppgifva hvar och när några spanmålslager hopats af.den anledningen att de ej kunnat afsättas.i anseende till-den utländ-. ska, importen. Icke-heller.ha priserna biifvit ned. satta, såsom de sednaste årens erfarenhet visat. Det enda år man haft skäl att klaga var i fjol; men då var det låga.priset ej frihandelns fel,utan det härrörde deraf att vår Herre välsignade både oss och andra länder med en rik-skörd. Vår säd behöfdes ej på hösten utomlands, och lyckligtvis behöfver numera icke -heller någon provins inom landet att köpa synnerligt från andra provinser, sedan jordbruket gått framåt så mycket, att hvar och en producerar tillräckligt för eget behof. Hvad hafra beträffar, så kan och bör man sköta sin jord lika bra för det sädet som för något annat. På smör är. ingalunda lågt pris; det gäller i Nerike 10—12 rdr, men gällde förr ej mer än 7V,. För.ost ficks förr nästan aldrig 5 rdr, men vanligare blott 3; numera fås deremot alltid 5. Att produkterna ej räcka till för landets behof kommer af svältsystemet med kreaturen, och detta system härleder sig åter derifrån att landtmannen kalkylerar för litet. . Han inser alltför sällan att det gör lika stor effekt att hafva 13 kor, hvilka mjölka-900 kannor hvardera, som att hafva. 400 kor, de der ej gifva mer än 300, under det att de sednare dock fordra mycket mera utrymme och skötsel. Norska statsrådet Vogt redogjorde för gången af förändringarne i de norska spanmålstullarne, hvilka der äro ett vigtigt moment i beskattningssystemet. Länge yrkades der på bibehållandet af införselstull äfven såsom ett medel att uppmuntra den inhemska sädesproduktionen ; men på de sednaste 15—16 åren har en motsatt åsigt gjort sig mer och mer gällande. Den har segrat så till vida, att tullen å spanmål blifvit alltmera hedsatt. Detta har desto mera att betyda, som den häröfver beslutande riksförsamlingen består till mycket stor del af jordbrukare. Ef. ter nedsättningen har jordbruket i Norge gjort sina största framsteg, och man har nu all anledning ati vara tillfreds öfver tullnedsättningarne och de ständiga ansträngningarne för jordbrukets förkofran: Possessionaten von Essen från Skåne ansåg ieke tull å spanmål nödig, men fann att friheten ej gägnat boskapsskötseln, hvarom importen vittnar. Storå jvantiteter smör och ost komma till Skåne af dålig beskaffenhet, men till så lågt pris att de köpas af arbetarne. Vi stå ej i lika förhållanden med utlandet; vi kunna tillegna oss allt annat som det har, men icke dess klimat. I Danmark kan boskapen födas ute 5!,, månader om året; men här icke mer än t!v... I Holstein kan en ko födas på 3 tunnland; men här ej mindre än på 5, med dragarebesättning. Spanmålsexporten skulle ej vara så stor, om icke produkionen fortginge på ladugårdarnes bekostnad. P I HKH CR AC RN