togo vi fienden, som fann, att-han ej var fullkomligt segrare; och vi tjenade till föreningspunkt. för dem af de våra, som ej -helt och hållet förlorat modet. — Öfversten sällade sig till oss ined några ryttare, efter att ha gjor! underverk af tapperhet;. återstoden af infanteteriet:kom till. vår förstärkning; och nu blei försvaret fruktansvärdt och blodigt. Starka genom vår position och åter samlad: till ett antal af. sjuttiotre, kämpade vi med framgång; fienden, som led brist på infanteri och var föga van att strida mot detta vapen gjorde fifänga anfall. emot oss; 500 ypperliga ryttare, alla upplifvadeoch stolta öfver segern. utmattade sig mot några beslutsamma pin, utan att ett enda ögonblick vinna någon fördel öfver dem. — Öaktadt detta ögonblickliga öfvertag var det emellertid ej rådligt att gifva fienden tid att samla sina krafter, af hvilka mer än hälften var upptagen med att förfölja våra flyktingar; och framför allt var det nödvändigt att finna en bättre skyddad plats än den vi ditills innehaft. Ett skogspår syntes på någöt afstånd från oss. Vi började retirera dit. Förgäfves sökte fienden spränga oss, förgäfves gjorde han schock, så ofta terrängen tillät det; allt var fåfängt. Det var oss för öfrigt till stor nytta, att officerarne voro försedda med gevär; och aå vi alla voro krigsvana och höllo oss tillsam: man, görande front. mot. fienden, från hvad håll. han än visade sig; fortforo vi alltjemt att under en förfärlig och väl riktad eld draga oss tillbaka i god ordning och uppnådde sålunda den bättre skyddade platsen, dit fienden-ej vågade framtränga: Sedan vi väluppnått vårt skogssnår, uppsökte vi en öppen plats deri.-.och-afbidade, alltjemt hållande oss tillsamman med musköten i hand, nattens inbrott. Från. alla sidor ropade fienden till oss: ;Gifven er! men han erhöll intet svar på sin uppmaning. : xXIX Återtåget. När natten inbröt, rustade vi oss till aftåg, afsigt att begifva oss tillbaka till Lages.