Aftonbladet – 14 juli 1860, sida 3

siska thaler. Nyqvist, Rosenberg, Nils Svensson i Ebbarp, Olaus Eriksson med flera framhöllo nemligen att detta stadgandeicke innefattade något åläggande, utan blott ett medgifvande åt bankofullmäktige och derföre icke kuhde medföra de vädor, som isynnerhet. Mallmin befarade. 1 DE DAGENS PLENA, Ridderskapet ooh Adeln. Fortsattes behandlingen af lagutskottets betänkande n:r 33, 4:de kap.: Om afträdd egendoms förvaltning: Alla 5, 39—068, blefvo utan diskussion samt med 2:ne obetydligare redaktionsförändringar i 59:de och 67:de S, godkända. 5:te kep.:: Om fordringars bevakning vid konkurs, och om rättegång deruti. S0:de återremitterades, på yrkande af hr Dalman, i den syftning, att utskottet måtte stadga något angående obestämda fordringar. Vid 90:de , dervid utskottet föreslår att borgenär, som bar lös pant i handom, eller inteckning i fast egendom, vore pligtig att, om så äskas, innan han betalning åtnjuter, aflägga borgenärsed, uppstod en, längre diskussion. Hr W. F. Dalman önskade att en sådan edgång måtte ovilkorligt äskas före utdelningeny och yrkade. derföre återremiss på . Uti detta. yrkande instämde grefve C. G. Mörner, som ansåg: detta utskottets förslag åstadkomma endast chikaner för enskilda borgenärer. För bifall till utskottets förslag talade grefve E. Sparre, som förklarade att utskottet velat så mycket som möjligt inskränka de många, hos oss brukliga edgångarne, hvilka gjort att eden anses. blott för en formalitet, som man måste underkasta sig. Utländska borgenärer anse eden som en värjemålsed och finna sig, genom åläggande af edgång, redan misstänkta för oredighet.: Då ståndet dessutom godkänt borttagandet utom i vissa fall af edgången för andra borgenärer, så trodde talaren att inkonseqvensen vore allt för stor. Hr Estenberg instämde med grefve Sparre, emedan edernas antal skulle inskränkas, ty vi svära redan förut .alldeles för mycket, menade talaren. Sedan den framställda propositionen om bifall med öfvervägande ja besvarats, begärde hr Dalman votering, hvilken utföll så, att utskottets förslag godkändes med 28 röster emot 10. Öfriga 8 i detta kapitel godkändes utan diskussion, med blott några obetydliga redaktionsförändringar i 71:sta, 78:de oth 89:de 46. 6 te kap.: Om förlikning och ackord emellan gäldenäÅren och borgenärerna. . På yrkande af hr Olivekrona föredrogs 95:te till och med 99:de 65, afhandlande ackordsförslag, gemensamt, och uppstod rörande tvångsackordsprincipen en längre diskussion, hvilken öppnades. af hr Olivekrona, Åsom önskade återremiss på alla dessa 46. Att de frånvarande uti ackordsbeslut skulle behöfva nöja sig med de närvarandes beslut, vore i högsta grad orätt, ehuruväl. stadgandet som undantagslagstiftnidg blifvit antaget i-åtskilliga länder: Hos oss vore det de publika kassorna, som skulle komma att sitta emellan, ty vi hafva ingen egentlig penninghandel som affärsgren. Talaren önskade således att endast i köpmanskonkurser tvångsackord måtte förekomma. För återremiss talade vidare hr W, F; Dalman och grefve C. G. Mörner på till största delen enabanda skäl, den: förre äfven nu i ett skriftligt anförande. För bifall talade grefve E. Sparre i 2:ne längre l anföranden, och hvaruti talaren isynnerhet lade vigt på det ofta inträffade förhållandet, att en enda af borgenärerna kan, på de öfrigas bekostnad, tilltvinga sig full liqvid genom att motsätta sig ett för de andra fördelaktigt ackord. Att fastställa ackordet endast för köpmän, vore rättsvidrigt, ty det vore att å gynna en klass. på de öfrigas bekostnad; och vore svårt, emedan vi icke egentligen hafva någon definition på hvad som menas med en köpman. Hvad del påblika kassorna beträffade, så fann talaren dem hafva gått utom sin verkningskrets, då de sysselsätta sig med diskontering, och att derföre lagstifta för dem, vore väl mycket begärdt. Dessa kassor böra . skaffa sig reala säkerheter och utlemna sina medell blott mot inteckningar. För bifall talade vidare frih. Armfelt och frih. C. J. O. Alströmer, på hufvudsakligen samma skäl som å grefve Sparre. Sedan förslagets. motståndare äfven I upprepade gånger uppträdt, framställdes proposition, I som med öfvervägande ja besvarades. Hr Olivecrona begärde då votering, hvilken utföll så, att utskottets förslag godkändes med 21 röster mot 11, hvarefter ståndet åtskildes omkring kl. !, 4. Plenum fortsättes kl. 6 :e. m. Ming ER a RR Prosteståndet. Föredrogs och bifölls utan diskussion. statsutskotcets memorial n:o 124, i anledning af riksståndens skiljaktiga beslut, angående regleringen af utgifterna anoder riksstatens första hufvudtitel, innehållande förlag till proposition för votering i förstärkt statsatskott. Härefter förekom lagutskottets betänkande n:o 33, i anledning af väckt motion om antagande af ny kxonkurslag. sämt. nya lagar angående boskilnad och irarfvagörelse. Först försiggick diskussion om betänkandet i dess: helhet, hvarvid afslag å det hela yrsades af doktor Sundberg, på de skal, att ärendet innu vore så litet utredt att det ej kunde leda till vågot skyndsamt antagande af en ny konkurslag, inder det att riksarkivarien Nordström, biskop Wjou och doktor: Sardberg önskade en detaljsrånskniog, hvilket sednare yrkande ock af ståndet intogs. Härefter företogos de särskilda paragraferna, och rvad beträffar ingressen beslöts, att diskussionen öfser densamma skulle uppskjutas tilldess betänkandet lifvit genomgånget. På hemställån hufvudsakligen f riksarkivarien Nordström blefvo följande parasrafer till utskottet återremitterade, nemligen: 2, 3, i, 6, 16, 21, 27 och 30, hvåremot paragraferna 1 till och med 34 biföllos, med undantag af de här ofvan vämnda, 4 35, om bestämmandet af den egendom, om räknas till konkursbo, föranledde en lång öfver äggning, under hvilken riksarkivarien Nordström och ioktor, Sandberg önskade återremiss med ogillande f den grundsats, som bestämmer paragrafens innehåll. Biskop Anjou och doktor Rundgren talade aäfsen för återremiss, likväl utan något tillägg, och olef detta sednare ståndets beslut, hvarefter föreIragningen afbröts för att i aftonens plenum fortsättas. Ståndet åtskildes kl. 2 e. m. Borgareståndet. I dagens plenum ba: föredragits följande betänkanden:lagutskottets. n:o, 34, i anledning af väckt motion, angående antagande af ny lag om tioårig prescription och om årsstämning, godkändes med åtkilliga mindre redaktionsförändringar i 4 och 9 5S samt återremiss af den 19; n:o 35, i anledning af väckta motioner dels om förändrad lagstiftning angående örlag, dels: ock om rätt till underpant i lösegeniom i allmänhet, återremitterades i sin helhet på rkande af hr Björck; n:o 36, rörande handel om ösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva, med hänseende hvartill utskottet tillstyrkt npphäfvande af 1854 års författning i ämnet, återremitterades äfven efter votering med 19 röster mot 16. Samma utskotts betänkande n:r 37, i anledning af väckta motioner om förändrad lagstiftning i förmyndarevården, bifölls, med undantag af 5 och 7 44, hvilka jemte ingressen återremitterades. N:r 38, i :nledning af vissa ändringar i 17 kap. hindelsbalken, rörande borgenärers rätt och företräde till gäldenärs egendom, återremitterades i sin helhet för att behandlas i sammanhang med de återremitterade paragraferna af konkurslagen. Pienum afslöts kl. half 3.