agronomer i statens tjenst sprida upplysning. At svenska folketi är, i framåtgående hvad jordbru beträffar är således riktigt; men detsamma är ich förhållandet med boskapsskötseln, : Det är sannt att en införseltull föga kan komm: att tillämpas, då ländet i allmänhet exporterar säd och att den således skulle vara ändamälslös, hvar före det, måste medgifvas, att den ej behöfves. Mer deremot är det ovisst om tullens upphäfvande vålla: exporten. Före 1809 importerade landet. årliger ända till millioner tunnor. Efter 1809:började:jord bruksnäringen . göra framsteg och fortfor dermed sakta till 1829, då vi kunde begynna att exportera. Från den tiden och intill 1855 stego pro duktion ocH export oupphörligt. Derunder bestod en ej hög tull, och deraf synes att exporttuilen oc tullens. afskaffande. ej stå i sammanhang med hvar andra. Hvad ladugårdsskötseln beträffar, så har den fri: införseln af ladugårdsprodukter verkat menligt p jordbruket. Talaren är visserligen icke fiende til: friheten, utan anser det för en vacker tanke om fritt utbyte mellan makterna och vill lika litet sätta sip emot handelssom politisk frihet, men han fäster uppmärksamheten å att det ej finns något land. met fullkomlig tullfrihet. I England finns den icke; der drager staten 2 millioner tullinkomst af smör oct 1 million rdr af ost. Visserligen upphäfde Englant år 1846 sina höga spanmålstullar, men detta var under helt andra förhällanden än som existera i Sverge. England befann sig då i en kris; span målslagarna hade bragt sakerna på sin spets. . Dei gällde antingen låndets industri skulle uppoffra: eller jordbrukarne gifva med sig. Englands;statsmän insågo då att jordbruket är begränsadt af Eng: lands areal, men dess industri blott af jordklotet. Det. var nödigtatt bereda billigare pris å lifsförnödenheter, för att bereda billigare pris å arbete. Sir Robert Peel insåg att tullarnes nedsättande ej skulle medföra någon fara för jordbrukarne, eme: dan de hafva sin afsättningsort på så nära håll utan att vara belastade -med. samma transportkostnad för den. skrymmande varan, som främmande nationer. I Sverge upphäfde man ock tullarne, ej blott å spanmål, utan jemväl å ladugårdsprodukter. Hvad blef följden? Jo att under åren 1854—58 infördes i medeltal årligen 300-hästar och 2300 nötkreatur för 1 million rdr ost, samt fläsk, smör, ylleväfnader m: m. tillsammanlagdt 9:, millioners: värdes, Hvad är det då som sker? Jo detsamma som om vi skulle exportera allt vårt råjern och importera allt manufakturjern. Likaså inom jordbruket: vi skeppa råvaran, men köpa fabrikatet, och på köpet kasta vi bort gödseln samt införskrifva i stället guano. Talaren önskade att man äfven medelst tullagstiftningen verkade för boskapsskötselns förkofran. Det ör icke lyckligt att ett-land lefver af spanmålsexport. Länderna omkring Svarta hafvet, Polen med flera, i stort spanmålssäljande länder äro icke lyckliga; deremot stå civilisationen och välståndet högt i länder med boskapsskötsel. Hr Edv. Nonnen på Degeberg. Det är en punkt man framför allt bör hafva för ögonen. Det är jordbrukets. beroende af handeln. När man sår, tänker man ju på hvar man skall afsätta siv skörd, och det kan ej ske utan att handeln florerar. Men handeln florerar icke utan frihet. Alia erkänna att goda kommunikationer äro af högsta vigt för jordbruket, att det till exempel är en stor fördel för en. egendom att hafva tätt invid sig en jernväg. Men om en bro å denna går sönder, hvad olägenhet, hvad verklig förlust har man ej deraf, då man ej kan komma fram med sin vara i rätt tid och begagna den gynsammare kon junkturen! På samma sätt, fastän till ännu svårare grad, skadas jordbruket af bämmande och osäkra författningar. Allt som hindrar handeln, vare sig ökade pålagor eller inskränkande författningar, skadar handeln, särdeles när de medföra tidsförlust, och tal. förklarade sig derföre ej ha upplefvat någon yckligare tilldragelse i afseende på näringarne än lå den fria handelns princip blef erkänd och utsträckt äfven till Sverge. Att konungens har rätt att utfärda exporteller importförbud är ganska olyckligt. I anledning af yrkandet om tull å ladugårdsprolukter anförde tal., att då han framlade för Skaraaborgs läns hushållningssällskap förslag till petition m tullfrihet å spanmäl, ville man ej skrifva under len utan att det tillika begärdes tullfrihet för laugårdsprodukter; hvarutinnan tre eller fyra andra ins hushäållningssällskaper hade instämt. Man ser u de små. olägenheterna, men. det är för tidigt att öma öfver handelsfriheten, då den ännu icke hunit utveckla siva följder. Att enobetydlig tull, hvilet är det enda man ifrågasätter, -ej kan, hjelpa laugårdsegarne, bör vara tydligt. — I Engiand har nan visserligen ännu en tull å ost och smör, men en är mycket låg, och förslag om dess afskaffande r å bane. a Lycklig är den tullagstiftning vi ega — slutade laren — och skall! den i någon mån ändras, så rå det blifva i liberalare anda!