Aftonbladet – 14 juli 1860, sida 2

svenska akademien. Skaldens bild imedaljong: af gj gods är anbragt öfver denna inskrift.) Vården är omgifven af ett prydligt jernstaket. — I staden varande nyutnämnde teologie doktorer lära vid i förgår hållet sammanträde öfverenskommit, att lämpligaste tiden för promotionen vore någon dag under första tredjedelen af instundande September månad. — F. d. prestmannen och skolmästaren i Hardemo i Nerike, sedermera öfverdirektören J. E. Hörstadius skall, berättar Köpings tidning, enligt nu afslutad bouppteckning hafva efterlemnat åt sin brorson, advokatfiskalen Hörstadius, en behållning af nära 1,100,000 rdr rt, till hvilken stora förmögenhet han lade grundplåten såsom arremdator. Humlegårdsteatern har på sin repertoir upptagit det glada lustspelet sDen nya garnisonen, som, då det först uppsattes å Kungliga teatern, rönte en så ovanlig framgång, vik ken likväl ingalunda kunde ensamt tillskrifvas styckets förtjenster, utan äfven och i ännu högre grad det förträffliga sätt, hvarpå det utfördes. Kommendantens roll gafs då af Lars Hjortsberg, korporalens af fru Torsslow. älskarens af Sällström o. s. v., så att någon jemförelse mellan förr och nu i den vägen ieke bör kunna komma i fråga, ty hvar skulle man nu söka en naiv burtighet sådan som fru Torsslows, en röst och en elegans i sättet som Sällströms samt slutligen denna oefterhärmliga bonhommie och fryntlighet, som 1yse ur Hjortsbergs anletsdrag, då han, uti ifrågavarande stycke, på ett inkast om fruntimrens farlighet, replikerade: Åh fan, aldrig ha de varit farliga för mig Stycket är emellertid uppsatt med rätt mycken omsorg på Humlegårdsteatern, och de spelandes bemödanden förtjena erkännande; icke minst mll Harlings såsom korporal för de uniformerade flickorna. På Humlegårdsteatern har äfven violinisten br Otto Sauermann, hvars lofvande anlag vi bade tillfälle omnämna, då hr S. för någon tid sedan lät höra sig offentligen härstädes, några aftnar uppträdt emellan akterna och der ibland annat spelat Vieuxtemps ?fantaisiecaprice?, Artöts Souvenir de Bellini? samt Artöts variationer öfver Normamotiver. Om br Sauermann icke eger all den energi och höga grad af teknisk utbildning, som den förstnämnda kompositionen tager 1 anspråk för att effekten deraf skall göra sig rätt gällande, tycktes han så mycket bättre lyckas i de sednare, hvari Bellinis elegiska melodier återgåfvos med både finhet, smak och ett väl träffadt uttryck. Hr Sauermanns rätt vackra prestationer, som af publiken uppmuntrats med mycket bifall och äfven framropning, ha utan tvifvel skänkt åhörarne en angenäm omvVexling. — — Under de sednäre åren har man med tillfredsställelse förnummit, att det råa sättatt behandla beväringsynglingarne under öfningsmötena, som förr var vanligt, alltmera blifvit utbytt mot humanare och fogligare lämpor. Att det dock ej öfverallt är förhållandet, inhemtar man af ett uppträde som nyligen egt rum i Halmstad, hvarvid ej blott beväringsynglingarne skola blifvit på ett rått och okynnigt sätt behandlade af tjenstgörande underI befäl, utan äfven en civil person, som på ett höfligt sätt gjort befälet uppmärksamt på dei olagliga i dess förfarande, blifvit af nämnde befäl öfverfallen. ; I tidningen Hallandsposten af ds 7 dennes läses neml. en till stadsfiskalsembetet i Halmstad aflemnad skrifvelse, deri bladets utgifvare, hr C. Es Gernandt, berättar, att dåhr G., under föregående dag å stadens torg pågående upprop med länets beväringsmanskap, dit ankommit, bans uppmärksamhet genast fästats vid fanjunkaren Haugwitz brutala beteende mot manskapet. Då detta slutligen gick ända till utdelande af slag med knuten hand i ansigtet på en yngling, som i anseende till erhållen permission ej genast fanns tillstädes, fann sig hr G. uppmanaåd att i höflig ton anmärka: förlåt, min herre , är det tillåtet att slå karlarne på det sättet? jag tror icke krigsartiklarne medgifva sådant.. Till svar bärå öfverhopades G. med de gröfsta otidigheter och bortvisadesaf Haugwitz handgripligen från stället, hvarunder af H:s kamrater förnämmos yttranden, att det icke kunde kosta många riksdaler, att på platsen prygla upp honom o. d.. Då hr G. försökte tränga sig ur höpen, omringades han af några korporaler, och erhöll dervid bskifrån af korporalen vid Elfsborgs reg:s lifkompani Wig på lömskt sätt ett slag i hufvudet, så att mössan föll på gatan. Efter i flera repriser förnyade kramningar, knuffningar m. m. af Haugwitz, kommer denne ännu en gång i fullt raseri, ropande att G. skulle arresteras etc. I ofvannämnde skrift yrkar nu hr G. laga beifran för våldet å såväl fanjunkaren Havgwits som korp. Wig, och lägger särskilt vigt vid utredning af frågan huruvida den sednare han ilat af egen drift eller på befälets uppmaning. — Kalmar-skonerten Jarramas, förd afkapten Melander, har den 5 dennes helt och hållet förolyckats vid Skagerack, Besättningen iNlef medelst räddningsbåtar bergad. — Från Åmål skrifves den 10 dennes: Efter den en längre tid rådande kalla. och ostadiga väderleken ha vi nu erhållit vackra ach solisa dacar. Höslåttern kan nu änses