Aftonbladet – 13 juli 1860, sida 1

EMILIA FRIESER ). TECKNING UR HVARDAGSLIFVET. SVENSKT ORIGINAL. Men vi teckna olyckligtvis. efter .verkligheteri, och ehurw det visserligen är .konstens uppgift att idealisera — att teckna, personer och handlingar; icke sådana de äro;. utan sådana de kunde vara, är den dock alltid skyldigatt-vara naturtrogen. Och då en fattig faderoch moderlös flicka i vårt land ej eger något fält för en sjelfständig och inbringande werksämhet, då-en fattig. sjöofficer är och förblir fattig till sin-död, då våra rika godsherrkt och arftagare aldrig. tänka. på, det deras sörglösa yttre ställning iborde:: ålägga dem en så mycket större skyldighet att:hjelpa mindre lyckligt lottade; då kristendomens förnämsta båd :vatt älskasandra som sig sjelf, d. V-,s. att sätta sin enda lycka uti att uppsöka och ibärdigt understödja och glädja så många beihöfvände som möjligt, glömmes om ickeren! af bespottas — dåkan man ej, utan att ljuga. trolla fram lyckliga scener; Vi lemnade våra vänner, spridda. åt hvar sitt håll. Och -om läsaren önskar. höra något mera om dem, göra: vi bäst uti att hoppa öf. ver några enformiga -år och följa Bååt, då han en dag efter sin återkomst vandrade åstad den välbekanta vägen: uppåt söder, för at uppsöka gamla vänner. an skyndade-uppför trapporna i det gamle huset, men knackadepå uten att få någo svar: Det var somom hela gården stått öde Med beklämdt hjerta vandrade Bååt upp, oct ned i gränden, i hopp att:få se; någon af hu sets gamla innevånare återvända, till hvilker han kunde: ställa Bina frågor; meningen, hör dög åf; Slutligen såg. han en gammal gumms med hysköljda kläder i ett ämbar.snärma sig Johanssons gamla dörr. Han lyftade höflig se ?) Me 4 B. nir143, 144, 146—148, 151—158, 16! oO