Aftonbladet – 12 juli 1860, sida 3

innandess är du lycklig och oberoende. Jag reser nu lugnad, då jag vet att du bar en tillflykt, som icke kan svika. Han kysste flera gånger den fina, varma handen och skyndäde ut. Johansson följde honom och stannade hela natten för att bjelpa till med inpackningen och på morgonen bära sakerna till diligensen. En spegel, några små taflor och annat husgeråd, som ej hörde till det eljest hyrda möblemanget, skickade Bååt till Emilia med anhållan att hon ville taga det i förvar till hans återkomst. En medaljong med hans porträtt samt ett silfverkuvert, begge minnen från hans barndom, skickades också, med särskild hemlig order till Johansson, att i händelse af stort behof sälja det sednare. Johansson såg under strida tårar diligensen försvinna vid ett gathörn med hans älskade herre, och återvände med tunga steg till sin ensamma och bedröfvade vän i Urvädersgränd. Våren gick under många bekymmer. Emilia, som ej hade mod att enträget och efterhängset påminna om sig hos teaterdirektionen, väntade förgäfves att höra något. Slutligen, då bon tog mod till sig och -gick upp, fick hon det svar att man ej ville göra något nytt engagement förr än till den nya saisonens början följande höst, och att det var skada att hon ej var yngre; men man ville ändå låta henne försöka framdeles, för hennes vackra organs skull. På våren kom ett stelt och kallt bjudningsbref från fröken Albertina med en summa till respengar inuti som vanligt. Emilia måste naturligtvis afslå det, då hennes gamla faster ej kunde lemna sängen, återsände pengarne och slutade med många tacksägelser för frökens artighet. . Kort derpå kom ett bref från baron Ahtniel, deri han anhöll, att doktorinnan måtte