Aftonbladet – 12 juli 1860, sida 3

u förskaffa dig välstånd och lycka med att sträcka ut ett finger; skrif då till honom! Men gift dig icke med honom, om det möjligea kan undvikas — min ljufva, rara Emilia får icke... och han tryckte henne häftigt intill sig, det en plötslig blekhet jagade öfver hans ansigte. Hon log sorgset. Var lugn, jag är för obetydlig för både er och honom. Säg icke så! Långt derifrån, men emellertid kan han och bör han hjelpa. Emilia lofvar ju att skrifva till honom? Och setan må det i Guds namn bero på ödets beslut, om hän skall bli lyckligare än jag. Skrif öppet och hjertligt som du talar. Emilia, och med hans sinnelag skall det aldrig kunna hända att icke det lyckas, och om han sedan skulle begära en belöning, om han skulle fordra din hand för att han betryggar din framtid, så tänk icke på mig. tveka icke. Våra tider tillåta inga sublima offer, man måste vara praktisk och uppmana till det som kostar både känsla och grannlagenhet bittra strider. Han är god, han skall kanske icke göra Emilia olycklig; vädja då till bonom. 5) Gud, jag kan icke; bespara mig denna rysliga förödmjukelsen, bad hon; men Bååt föreställde henne så länge alla skäl för och emot ett sådant steg, att hon slutligen gaf honon ett bestämdt löfte, att, om allt annat sloge felt. skrifva till baronen och böja sig under nöd: vändigheten. Och nu farväl, Emilia ! slutade banoci reste sig ännu en gång, glöm ej att du all tid kan lita på mig; och skrif om det är nå got du tror mig kunna göra., Tack, tack, och hon kunde knappast återbålla sina snyftningar. : Om ett år eller par är jag tillbaka, Emilia;