Aftonbladet – 12 juli 1860, sida 2

Bref från Göteborg. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 9 Juli. I lördags middag slutades landtbruksmötet. i går afton festen på Lorentsberg, och i dag har Göteborg nära nog återtagit sin hvardagsfysionomi.. Nu upptäcker man att det lif som rådt i Göteborg dessa åtta dagar, bar härled: sig från dessa resande, hvilka måhända icke varit flera än ett tusen, men hvilka hafva gjort lika mycken effekt på taflan som tio tusen, emedan de vistas åtminstone tio gånger så mycket ute på gatorna som en bofast. Staden ser tom ut. Det härleder sig från två orsaker. Först att gatorna äro så breda; i det afseendet finner man stadens anläggare . varit så kloka som förståndiga föräldrar, de der gifva åt sina raskt växande barn kläder nog stora att räcka icke allenast för det ena året, utan äfven för det andra. Göteborgs föräldrar ha tänkt icke blott på att staden skulle blifva ett Stockholm, utan äfven ett London, hvilket den också blir i samma stund som Sverge blir ett England. Andra skälet till tomheten och liflösheten är att invånarne hålla sig . mera hemma än en: Stockholmare gör. Det finns icke i Göteborg alla dessa adelsmän, dessa rentiers, dessa officerare, dessa extra ordinarie tjenstemän eller pensionerade embetsmän, dessa faitndanter och vauriener, som i Stockholm fylla gatorna under sitt flanerande. Det fins i det solida och välbergade Göteborg icke heller på långt när detta springande i bodarne som i Stockholm, för att köpa än ett nystan tråd, än ett skålpund kaffe, än det och än det. Man har här ett kapital nog stort att förse sig med ett förråd för några dagar, några veckor, några månader isender. Se der de goda anledningarne till det för fremlingens öga litet ledsamma förhållandet, att man midt på måndagsmiddagen ser på en lång sträcka af den dubbla östra Hamngatan icke mer än 50 personer. Sträckan, hvarå jag räknade dessa få svarta, rörliga punkter, var så lång som i Stockholm från Rosenbad till Vattugränd, eller i Upsala från Carolina till Vaxalagatan. Men i expositionslokalen hade det igår varit allting annat än folktomt. Oaktadt expositionen redan hade varit öppen för allmänheten i fem dagar, oaktadt de 1800 medlemmarne af mötet hade sett sig nöjda på den, fanns det ännu inemot 4000 som ville njuta af de många alstren af menniskans uppfinningsföfmåga. Det var mest folk af delägre klasserna, som under den berömvärdaste stillhet och ordning gingo omkring i expositionssalarne utan att fingra på någonting, utan att skada någonting, såsom de s. k. bättre hade gjort den dagen då de som flitigast hedrade utställningen med sina besök å 1 rdr person. (De öfriga dagarne var inträdesafgiften 50 öre.) Det stod till slut, klockan 7 på söndagsaftonen, liksom det hade stått alla föregående aftnar, en skådelysten massa af icke-femtioöreegande utanför portarne, kastande begärliga blickar in på borggården och uppfångande en skymt af någon obegriplig lokomobil eller någon invecklad pump hvarje gång porten öppnades för att släppa ut en mättad beskådare. KI. 7 förkunnades för denna resignerade massa, som är van att finna en eller annan Sankte Pehr med mer eller mindre flammande svärd vid iogången till hvarje herrlighet, att den finge komma in gratis. Ni skulle ha sett hvilken glädje, och sedan hvilken uppmärksamhet och hvilken hygglighet, de ådagalade! Genom deltagarnes mängd och den stora myckenheten af försålda expositionsbiljetter, kataloger. .m. m.; har landtbruksmötets bestyr relse lyckats vid detta laget få in en inkomst af 16 å 17,000 rdr, utom statsanslaget. Man