Helsingborg till den inländska orten Malmö öfver Köpenhamn, utan att der gå iland, måste jag ovilkorligen ha passersedel, emedan Helsingborgs borgmästare eljest vid återkomten låter hänga mig upp vid benen äte istalens plantering. En historisk anekdot, som dock är bättre in allt annät! För ett par veckor sedan tilllrog sig att trenne damer från landet anlände ill Helsingborg för-att. gå öfver till Helsingör ned det danska ångfartyget, men så knappt npå-tiden, att de icke ansågo sig kunna meds vinna satt uppsöka det för dem obekanta paåsersedelskontoret uppe i staden. De stodo helt örtviflade nere vid hamnen, obeslutsamma om le skulle våga det stora steget attsmyga omtråd utan att håfva uppfyllt det i kungabrefvet åf 1768 stadgade vilkor, då händelsevis le få sigte pi en herre, en stadsbo, med hvil? sen en af dem någon gång varit i sällskap. De trenne damerna anförtrodde honom sitt otkymmer, och vår kavaljer fann omständigngterna vara :så ömmande, att han tillbjöd sig utt med andan ur halsen ila upp i staden för att om möjligt ännu få de nödiga papperslappårne. Ankommen till expeditionen, får-han len stående frågan: Hvem skall jag skrifva?x Hvem ?x... .Der ha vi oturen! Vår kavaler kunde i en hast-ickeerinra sig ett enda namn, kände dem måhända ej ens riktigt; Jag vet, förbaska mig, ej för ögonblicket hvad de heta; det är tre mamseller från landet...n — Det gör ingenting I svarar pass-skrifvaren ned byråkratiskt-lugn och utskrifver utan viJare brås en kollektiv passersedel, lydande bökstafligen på: 3 mamseller, att på 5 dygn ;fverersa till Danmark. Kostar inalles 3 gånser 12 skilling, var så godt Och säg mig nu, att detta är en institution i den allmänna landssäkerhetens välförstådda intressel Passersedeln i fråga har jag häft i mina bänder; den utgör ett historiskt aktstycke, som jag ville unna rikets-ständers justitteombudsnan eller någon engelsk tidning, hvilken deraf kunde göra ett rikt ämne för betraktelser öfver. Sverges ståndpunkt :i vissa kulturhistoriska eseenden i midten af det nittonde århundradet. — Man gör sig i Helsingborg någon förhopp ning om -att ännu en gång-i sommar få se 1, M. konungen. Det tros nemligen, att han om kort tid vänder från Stockholm tillbaka till Beckaskog, för att något längre fram derfrån inträffa i Helsingborg och der inskeppa sig med sin gemål på sjöresa till Norge. Måvända hemtas han deraf prins Oscars eskader. Här i Ramlösa vet man ej något bestämdt derom; vi lefva bär i den gladaste okunnighet om hvad i den öfriga verlden tilldrager sig; det är endast ryktet om Garibaldis nyaste bedrifter, som någon gång tränger äfven bit, för att ett ögonblick utgöra samtalsämnet under paraplyerna nere vid brunnen eller med sydländsk entusiasm värma oss i våra logementer i saknad af en svensk ärlig brasa. S. B.