den ene i hufvudstaden och den andre i norra Slesvig. — Jemför man nu judarna i Danmark med dem i Sverge och Tyskland, ja äfven med dem i hertigdömena hos oss, der den friare danska andan dess värre ofta. måste ligga under för gammaldags fördomar, så kommer man till följande tvenne resultater: I) att judarne blifvit bättre menniskor under den tolerantare danska lagstiftningen; och 2) att judendomens intensiva kraft mot kristendomens absorberande makt betydligt förminskats, att det alltså är i kristendomens intresse så väl somen stor: vinning från humanitetens ståndpunkt; om statens Jagstiftning visar sig billig mot afvikande, från fordna tider bestående, religionssamfund. Nära nog liknande torde nya kristliga sekter böra behandlas. Polismyndigheten skall skrida in emot allt 0 äsen, men staten skall låta hvarje. sanntreligiöst sträfvande vederfaras dess rätt; tvång obth förföljelse framkalla blott fanatism, och lenna förblindar och förvirrar förstånd och hjerta. Å andra sidan är det också nyttigt, om kyrkan och dess tjenare kunna öfva sin våksamhet och sina krafter i kamp mot villfarelser, som äro oundvikliga bland menniskor; nen det är bättre att de olika åsigterna så öppet träda fram under lagens skydd, än att e snyga omkring i mörkret. Religionsfrihet är ett det största goda; den förhindrar icke slott fanatism utan också hyckleri; och me:an hos ytliga personer frivolitet och osedlighet visserligen kunna blifva en följd af den med religionsfriheten.och-en strängare kyrko:ukts upphörande inträdande indifterentismen, kommer dock hos valla bättre sinnen driften til de religiösa behofvens tillfredsställande stt växa med frivilligheten.