Verkningar af trosfriheten I Tanmark. ;Om det inflytande den nuvarande kyrkliga agstiftningen i Danmark haft på de derstäles bosatta judarne skrifver en korrespondent från Köpenhamn till Snällposten: På svenska riksdagen och inom svenska pressen har, i anledning af de påtänkta och ill .en del genomförda reformerna i den kyrkliga lagstiftningen, också ordats om verkningarna af den i Danmark bestående stora retigionsfribeten, hvilka af flera svenskar skilIrats som icke synnerligen lyckliga... Härva sande fransk-reformerte presten Krayenbiihl har af frib. Hamilton till och med blifvit iberopad som vittne för att religionsfriheten visat sig skadlig; men han bar i Dagbladet förklarat, att denna uppgift måtte tillkommit 1 följd af missförstånd, då han tvärtom är af motsatt åsigt. Denna fråga måste vara af intresse för svenska läsare, som önska: att.deras frädernesland. må skrida framåt till upplysning och humanitet och icke längre utskrikas som let intolerantaste af evangelisk-lutherska länder. — Hos oss har nu religionsfrihet bestått sedan 1849, medan redan före den tiden, till en del efter Struenses korta minister och efter den derpå följande Guldbergska ministörens fall, en viss grad af samvetsfrihet var rådande i Danmark. Det är märkligt, burusom synnerligen judarne i Danmark, i följd af.den friare ställning de redan. länge intagit här, gått framåt i bildning, upplysning och hederlighet; om också, på grund af sakens natur, hos massan af. dem icke kan väntas något sipne för en äkta kristlig uppfattning. Jur darnes historia i Danmark är ganska lärorik. Det har visat sig, att den större frihet och der större aktning, som de kommit i åtnjutande af, långtifrån att haft till följd en yppigare utveckling af deras trooch exceptionela natioualitet och individualitet, tvärtom försvagat des a, just derföre att intet tvång eller orättvisa gifit väring åt fanatismen, som alltid blir den rikaste källa och det säkraste stöd för separatistiska religionssamfund. Det är säkert att den danske juden icke längre hyser någon ovilja emot sin kristne broder, sedan han står ika med honom och icke föraktas, fötföljes eller hämmas i lofliga sysselsätiningar. Men fanatismens utslocknande. bland judarna har haft till följd att de betrakta kristendomen med andra ögon än förut och att de lärt sig inse, att denna i alla fall som religion är ädlare och filosofiskt djupare än deras, så att det i detta hänseende ganska val kan Jåta försvara sig, att judiska föräldrar låta uppfostra ina barn i kristna läran, En mycket fördelktigt känd man, f. redaktören för Berlingske enden, etatsrådet M. L. Nathansson, för nvilken, som: stiftare af den sedan 50 år till otrolig välsignelse för Köpenhamns ju lar. besående judiska Carolneflickskolan, justi dessa dagar gifvits en synnerligt vacker fest, har sålunda låtit döpa sina barn och bar till och ned tvenne söner som äro kristna prester,