Aftonbladet – 11 juli 1860, sida 1

EMILIA FRIESER ). TECKNING UR HVARDAGSLIFVET. SVENSKT ORIGINAL. EöFrun skall ändå ge mamsell Emilia litet arbete! ropade Johansson bedjande. Det är rena sanningen hvad jag säger, och hon begär ingen belöning.n . Betjenten knuffade honom ut i tamburen, och sällskapet drog sig skämtande och pratande in i salongerna igen. Hör, Petersson, hviskade pigan, låter han karlen någonsin komma inom dörrarna här mera, så är det slut med vänskapen oss emelJan. FVar det sannt ändå? Om grosshandlaren finge veta det, så vore jag olycklig. Teofron törs inte tala om det, för då vet han nog hvad jag gjorde, n en om hennes nåd skulle fråga, eller det blir något spektakel, så vet ingen hur det gick., Ellobansson suckade djupt, då han långsamt gck utför de breda trapporna. Följande dagen kom han tillbaka, men då svarade betjenten, att herrskapet var ute, och smällde igen tamburdörren, innan Johansson hann göra några vidare invändningar. Ännu en gång försökte den trogne kärlen och var då nog lycklig att träffa frun sjelf i tamburen, färdig att åka ut med den lilla Teofron. EöHar fran frågat sin son ännu,, sade Johansson, om jag talade sanning. Herre Gud, är han nu härigen den envisa karlen! Jag har ju glömt bort hela saken.n -Och medan frun glömmer det ligger den stackars mamsellen sjuk deruppe och har inte hvarken mat eller ved, eller något arbete att bjelpa sig med., ; Det hörer man hvar dag, det kan jag inte Var inte lilla herrn rädd häromdagens när hunden höll på att bita honom ? frågade Johansson. ) 86 A, B. nr 143, 144, 146—148, 151—158.