Aftonbladet – 11 juli 1860, sida 1

Huru är det deruppe i dag,! Johansson? Jag ville gerna tala vid mamsell Emilia; är hon hemma ? d Stackare, hon är visst hemma, om hon också inte ligger mer. Fon var så dålig hela dagen i går, det var hjertklappning,sa hon, och det måtte det ha varit med: besked, för hon skakades i hvarenda lem, så att tänderna skallrade. Hon är inte van från barndomen, stackare! och det tål det vid., Ja, hon är allt för klen, men hvad gör hon om dagarna? Det är oförlåtligt att hon ej bjuder till något sjelf.n d Gör hon inte, utbrast Johansson, han vet inte hvad hon har sträfvat. Först i höstas gjorde hon utaf med mycket penningar på annonser, som ingen svarade på. Så vet jag att hon många gånger varit inne i bodarna och bedt om arbete, fastän hon ingenting fått. Så har bon varit uppe hos doktorn och bedt bonom rekommendera henne till söm, eller renskrifning, eller hvad som helst, och hon kom så glad derifrån för att han inte hade sagt nej, men. det kunde vara detsamma, för han har inte hörts utaf ändå. Sedan doktorinnan blef sjuk, så började de undra på väfveriet, hvarföre den unga fremmande stackaren kom och hemtade arbetet i stället för den gamla, och när hon inte kunde ljuga, utan sa att doktorinnan fått slag och inte orkade komma sjelf, så svarade de henne, att hon inte kunde få öfvertaga arbetet, för det var en annan, som länge baft löfte: på det så snart någon gick ifrån utaf de gamla. Ja, hon bar till och med varit uppe på tjenstefolksbyrån och anmält sig, men de skällde ut henne för att bon var för fin och inte hade hvarken betyg. eller orlofssedlar att visa fram. Den dagen löjtnanten mötte henne, hade hon varit på lasarettet och bedt att hon skulle få en simpel sjukskötersketjenst mot aft. den: gamla frun kunde få-ligga der och bli skött, men de kunde ej taga emot obotlig sjukdom, och doktorn hade också dragit på mun åt att en sådan liten fin och späd flicka ville påtaga sig en sådan tjenst, som han aldri; trodde