Aftonbladet – 9 juli 1860, sida 2

Huru vet jag det! Åhjo, manhar nog ett öga på sina vänner? sz ; Jag har min frihet, skulle jag trol Naturligtvis, men det gör mig ondt att se, det min stadige, hederlige löjtnant går ifrån sina gamla vanor. och blir en lika stor slarf som alla andra. Frun kan vara lugn. Jag varnar bara, men Gud bevare mig ifrån att vilja täfla med sådana der små symamseller, eller ännu värre, om gunsten: ? fall löjtnanterr blir fetare på den kommersen, än att hafva sitt hyggliga hem och ett hederligt stamhåll i mitt hus,. så gerna för mig. Jag vet bara att jag menat väl och inte sett på hvad jag oftrat för Iöjnanten, innan jag visste att ban var en lättsinnig och otacksam karl, som det är bäst ej hafva något att göra med. Om jag nu förtrodde fru Kulling, att det är en gammal sextio års lamoch döf gumma, som jag besökt. Så tror jag inte ett ord;. Hur skulle löjtnånten bafva blifvit bekant med henne? Likagodt huru — ; Men jag skall förtro honom att det är en ung flicka med ljust bår och blå ögon, som hån förälskat sig uti till den grad, att Ban löper upp och ner der: på söder både natt och dag; och det är inte värdt att. komma med historier om lama och döfva kärribgar till mig, för jag vet nog, att-en ung löjtnant, som hån, inte skulle springa både hull och färg af sig för det. j kr — Hör tu, fru Kulling, sade Bååt och fattade inställsamt hennes hand... Frun är ju både god och hjelpsaml : Det trodde jag att jag visat prof på Just derföre sätter jag förtroende till-frun och skall tala uppriktigt. Få höra dål, å S . PDet finns ganska riktigt en flicka hos den