Aftonbladet – 9 juli 1860, sida 2

tanka försorg: om att brefvet aldrig kom längre än i kakelugnen. Då baronen efter fera veckors fåfängt väntande på svar icke kunde återhålla sin otålighet, förstod hon att listigt uppreta honom mot den skenbart otacksamma, och Hade småningom den glädjen att höra hans intresse allt mer och mer:blekna bort och förkolna. å SJUNDE KAPITLET. Välgörenhet. Julen var. öfver. . Johansson hade -besörjt sin lille, älsklings begrafning med Bååts tillhjelp, och denne sednare hade derigenom komrmit att åter ett par gånger besöka Emilia och Hennes fullkomligt förslöade och kraftlösa faster. Han hade hauit flera hemliga rådslag med Johansson, om huru de ensamna damernas finanser skulle kunna upphjelpas, men utan någöt lyckligt resultat. Sjelf var han i störa bekymmer för den tillökning i-hans egna utgifter, som redan varit ganska känbar, och han måste sälja den nya, präktiga nattrock, som hans goda vänninna på Blasieholmen hade förärat honom till julklapp, för att i någon mån återställa jemnvigten. : Men fru Kulling började blifva ganska misstänksam och vresig, emedan han ej så ofta som vanligt lät höra af sig, och fick en-morgon den iden att utan förberedelse göra honom ett besök och se huru han hade det. Hon fann sin löjtnant ganska blek och tungsint lutad öfver en papperspacke och insvept i sin gamla utslitna nattrock. ; Mens käre vän, hvarföre ser man er då aldrigy nu för tiden ? utbrast hon, innan hon. väl hunnit inom dörren. Min man sade i går att han ville söka upp er, men efter jag bade vägen förbi, så har jag förekommit honom.