Aftonbladet – 9 juli 1860, sida 2

tressant hön är. Spring och gapa på henne så länge löjtnanten har lust; när den febern är öfver så hittar han väl till gamla vänner igen i E Frun skall hjelpa dem, jag, är ingen fruntimmerskarl det vet nog frun, så att det är alldeles obilligt att gifva affären en sådan vändning. ke Jag vet bara att-om jag kunde göra mig lika ung och smältande. som vissa andra, så kanske jag också fått se huru löjtnanten tager sig ut som fruntimmerskarl. Jag blir ond på sådant snack. Jag frågar aldrig efter fruntimren, men folk-som behöfva hjelp vill jag bjelpa; och när jag inte kan det sjelf, så väntade jag så mycket förtroende och hjerta af mina vänner att jag ej skulle vända mig till dem förgäfves. En ung: och duglig; menniskablir aldri; uan arbete, när hon vill vara hederlig oci ordentlig, låt. henne vara då, om löjtnanten inte frågar efter henne. Hon får väl se sig om. Tr Är-det-fruns sista ord? Ja, det är det: verkligen. Jag har aldrig hört en sådan enträgenhet., sNej, jag ber om ursäkt! Frun skall också slippa att böra det mer. , Glöm inte bort oss, käre löjtnantl Mjukaste tjenarel; Han stängde dörren efter henne och :kastade sig uppretad ned i soffan. Jag har förödmjukat mig, och låtit den ohyfsade menniskan håna och snäsa mig men hvad vill jag då, hvad-harjag med denna Emilia att göral Jag ser ju att jag bara skadar .henne3med mitt intresse och hvad angår det-mig, det-harfru Kulling: rätt utik Men det är något så intagande, så fintoch beha; ot i hennes väsende. Jag trifves icke längre här hemma; jag tänker verkligen för mycket på henne. Hal ha! det är löjligt,