STOCKHOLM den 9 Juli. Konferenserna i Baden-Baden. (Från Aftonbladets korvespondent.) Baden-Baden, sWutet af Juni. (Forts. från Jördagsbladet.) Jag vill nu nämna ytterligare några ord ont? prinsen-regentens tal. IE Det vigtigaste och-innehållsrik.aste. föremålet för detta yttrande utgjordes af Preussers och Tysklands inre angelägenheter. Med afseende; på dem tillkännagaf prinsenrregenten sitt bestämda beslut att upprättbålla den politik, som han hittills följt, hvilket på det högsta förbryllade d3 separatistiska furstarne ef Wäreburgerligan. Prinsen-regenten yttrade ät:ven, några ord om ett närmande från Öster rikes sida, men på ett nog obestämdt sätt och så att det tydligt skulle framlysa, att detta mör mande icke var särdeles avanceradt. Tfter denna prinsen-regentens bestämda och tydliga förklaring återstod föga annat för ligams furstar än att afresa, och det gjorde de också straxt derpå. Då konungen af Wirtemb erg höll ett tal, hvari han i korthet redogjord, ? för. de beslut, som jag ofvan omförmält, att göra skenbara eftergifter åt Preussen på fö bundsrättigheternas område emot att Preusse, n afstode från sin liberala politik, så förklara, s denna enträgenhet genom en särskild or nständighet, som ingen tidning omtalat; Ko ungen af Wirtemberg är nästan döf. Pan hör icke annat än hvad som säges ho: nom mycket högt. stafvelse för stafvelse och in i örat. Hans wörtembergska maj:t hade således icke hört ett ord af prinsen-regentens tal och han .visste således icke att hans framställning redav på förhand var vägrande besvarad genom detsamma. In annan detalj har ännu icke blifvit omnämnd i tidningarne, den nemligen; att konungen af Wirtemberg, då han sade att regeringarne väntade sig, att Preussen i utbyte mot de eftergifter, som voro erbjudna, skulle bjelpa till att undertrycka de omkullstörtande tendenserna, synnerligen nationalföreningen, så tillade han: och Gothaföreningen. Men en sådan förening finnes icke. Hertigen af Saxen-Coburg-Gotha, som var närvarande, :skulle ba könnat derom försäkra konungen af Wirtemberg. Det är troligt, att den senare velat tala om det hberala partiet, och sade Gothapartiet, som genom den sammankomst det höll i Gotha 1849, sedan 1848 års frankfurterparlament blifvit upplöst, gaf anledning till det trängre förbund, som Preussen sökte åstadkomma vid sidan af. och inom tyska förbundet, och som fann sitt slut genom det diplomatiska. nederlaget i Olmiitz 1850. Gothapartiet i. ordets ursprungliga mening existerar icke mera; men man gifver ännu någon gång detta namn åt det liberala partiet. Då konungen af Wirtemberg begärde att Preussen skulle ingå på att förfölja Gothaföreningen eller Gothapartiet, så kastade han således handsken åt prinsen-regentens regering!! Man måste medgifva att.dylika furstliga excentriciteter icke äro möjliga annorstädes än i Tyskland För öfrigt förblef icke detta utfall obesvaradt. -Prinsen-regenten åberopade sig på sitt yttrande, som, sade han, innefattade bans bestämda mening, och hänsköt förslagen angående förbundsangelägenheterna till blifvande underhandlingar mellan de ansvariga, ministrarne. : ; Sådan blef utgången på det af andra rangens stater företagna fälttåget... Det var ett fullkomligt nederlag för Wirzburgerligan och väckte mycken belåtenhet bland Tysklands liberala. Def var naturligt, att underrättelsen härom skulle uti den i tid och otid klagande pressen i Saxen, Bayern etc. föranleda en konsert af motbeskyllningar, förmenta beriktiganden och andra sidosprång af denna vanställande polemik, för hvilken de reaktionära tyska kabinetternas organer hafva så föga afundsvärda medel och så obegränsad förmåga. Men detta skrifveri kom af sig vid början. Man erfor genom aåutöntiska vittnesbörd hvad som verkligen passerat vid denna minnesvärda konferens på storhertigens af Baden slott den 18 Juni, årsdagen af slaget vid Waterloo. Man kände mellanstaternas försök att vilseleda prinsen af Preussen från sin väg, hans bestämda motstånd ochden slutliga och definitiva förvirringen bland de konungar och furstar, som i detta land representera den mer eller mindre legaliserade absolutismen, samt den politiska och intellektuella reaktionen; med ett ord den gamla feodalverlden, hvilken Preussen mer och merberöfvat sina hållpunkter och traditioner. Under sådana förhållanden kan den upplysta allmänna opinionen icke annat än lyckönska sig till resultaterna af en sammankomst, som bör bidraga att förstärka den liberala regimeni Tysklands mäktigaste stat. : Det återstår att säga några ord om mötet med kejsar Napoleon. Han blef nog. illa mottagen af befolkningen, hvars kyliga och misstrogna känslor voro änmera uppeggade af några fransmäns olyckliga försök att bereda kejsaren en hyllning genom på förhand anordnade lefverop. De lyckades blott framkalla oppositionella demonstrationer, rop på tyst! tyst! och till och med hvisslingar. Detta förnyades flera gånger under begge de första dagarne af mötet. Man berättar att kejsaren skrapade polischefen, som åtföljde honom. Följande? morgon var allt lungt. Det vice icke mera några lefverop för kejsaren, och till följd deraf icke heller några ogästvänliga protester. I Om fransmännens kejsares mottagande på tysk botten. icke var egnadt att uppmuntra e annexationsplaner på Rhenstranden, hvilka hans vedersakare tillskrifva honom, så har prinsen-regenten deremot fått mottaga så mycket lifligare tecken på sympatier och popularitet. Allmänheten, som omringade och hyllade honom, ville så kraftigt som möjligt NAT AE SE RNE, ONES