Aftonbladet – 6 juli 1860, sida 2

nat har jag räknat icke mindre än 86 plogar. Mötets medlemmar samlade sig efterhand uti den i föregående bref flyktigt beskrifna salen. Man såg ibland dem icke så många s. ks honoratiores eller notabiliteter som ma: är van att finna vid allmänna möten i hufvudstaden. När klockan blef något. öfver 10, öppnades mötet af ordföranden, landshöfdingen i länet, O. I. Fåbreeus med följande väl framsagda ord: Mina herrar! Af det 8:de allmänna svenska landtbruksmötet hedrad med uppdrag att vid nästföljande möte föra ordet, beträder jag denna plats, utan sjelftillit, men med tillförsigt att genom sakkunskap och den erfarenhet, som jag är viss om att hos denna ärade församling finna, blifva erforderligen understödd i mina bemödanden att söka rättfärdiga det mig gifna förtroendet. Enligt det förstnämnda mötets beslut skulle det 9:de allmänna landtbruksmötet hållas här i Göteborg under förra hälften af innevarande Juli månad. I följd af denva inskränkande tidsbestämmelse, och då det ansetts angeläget att undvika mötets hållande samtidigt med, Skandinaviska naturforskaremötet, hvars. verksamhet upptager hela nästkommande vecka. har någon annan, lämpligare, tid för landtbruksmö tet icke varit öfrig än de 5 söcknedagar, som när mast föregå naturforskaremötet, hvilken tid K. M:t jemväl behagat fastställa. Det hade varit önskvärdt att denna icke sammanträffat med den ännu pågående riksdagen och de sedermera bestämda tiderna för armåns vapenöfningar; men en anordning till undvikande deraf var icke förenlig med det föregående mötets beslut, och, med vilkor af dettas bestånd, följaktligen ej heller beroende af nuvarande mötes bestyrelses godtfinnande. Under sådana omständigheter är det emellertid så mycket mera tillfredsställande att se mötet talrikt besökt och utställningeföremålen rikbaltigare än vid något föregående möte. Den alltmera lifvade nitälskan för landets hufvudnäring, som dessa företeelser bevittna, utgör en glädjande bekräftelse å de förutsägelser; de förhoppningar, som redan vid våra första all männa landtbruksmöten uttalades. Att Sverges landtbruk gått fram är dock ej ensamt frukten af enskildes omtanka och arbete. Erkännandet, att der till väsendtligenmedverkat den omvårdnad, som åt detta vigtiga föremål egnats af konungen och rikets ständer, är blott en gärd åf rättvisa. Icke allenast i de omedelbara understöden för jordbrukets befräm: jande, i de anvisade statsanslagen och låneförsträckningarne, för beredande till odling af ouppröjda eller vattendränkta landsträckor, har demna omvårdnad uppenbarat sig. De nybildade undervisningsanstal terna för jordbruket vittna icke mindre derom, och de, genom vägförbättringar, kanalanläggningar, jernbanor mångfaldigt lättade befordringsmedlen — de friare lagstiftningsgrunderna för arbetet, för hande) och sjöfart, för jordbesittning, — de verksammare åtgärderna för den allmänna folkuppfostran, — de tekniska läroanstalterna 0. s. v., — allt detta har under sednaste årtionden bildat nya häfkrafter för näringslifvet i allmänhet och enkannerligen för jordbruket. Statsmakternas välvilja för denna näring är det äfven, som möjliggjort dessa våra möten. Men svenska landtbrukets framgång påminner derjemte om andra, för hvarje folk dyrbara, förmåner, som vi må skatta oss lyckliga att ostördt åtnjuta, — en varaktig fred, samhällsordningens stadga och det allt mera klarnande ljus, som det fria utbytet af tankar i alla riktningar utbreder., — . Allt ifrån sagoåldern har landtbruksnäringens utveckling fortgått i bredd med den allmänna bildningens, under inbördes vexelverkan. Af alla lefnadsyrken är väl ej heller något mäktigare att förmildra sederna, förädla sinnet och förhöja värdet af fredens välsignelser än det, under hvars utöfning man ständigt har för ögonen naturens herrliga skådespel och vid hvarjesteg möter nya skapelsens under. Så är ock idogheten, sjelf ett fosterbarn af freden, tilllika ett af dess mest betryggande värn. Landtbrukets sednaste utvecklingsperiod har gifvit det en bundsförvandt i vetenskapen, och denna har på samma gång förhöjt yrkets adel som den mångfaldigat medlen för näringens utvidgande och förkofran. Landtbushållniogen företer numera icke endast ett arf af århundradens vanor eller fördomar, men idkeliga eröfringar af vetenskapens lösta uppgifter. Den lifvande anda, som på detta sätt så allmänt fattat landtbrukets idkare och eldat så många af det uppväxande slagtet till förkärlek för yrket, är ock ostridigt en af tidslynnets vackraste uppenbarelser, ty på djupet deraf ligga allvar och sanniogskärlek, egenskaper, som, fortplantade till komde slägten, skola utgöra deras dyrbaraste arf-Å vedel. Om, såsom jag tillförser mig, denna min uppfattning af förhållandena är sann, så har det svenska landtbruket ännu en löftesrik framtid. Lyckligtvis är den tid längesedan förbi, då vår eröfringshåg I stod till främmande länder. Vi hafva land nog att eröfra inom våra egna gränser. Väl lönar jorden icke alltid odlarens mödor så här som under sydligare luftstreck. Men vi skola icke i handling förneka det skaplynne af ihärdighet, som af ålder varit nordboens utmärkelse. På den föreliggande banan ir hvarje ny kunskap, hvarje ny erfarenhet vinning ej blott för den enskilde, men äfven för samhället. Ett slutligt mål för kunskapsbegäret upphinnes dock pj i tiden; ej heller gifves det en gräns för erfarenheterna. Men hvarje steg framåt; om äfven långsamt, är en seger; och segrar på detta fält vinnas blott igenom arbete och ärligt sökande efter det anna och rätta. I sistnämnda syftemål äro vi här rån skilda orter samlado, alla -utan tvifvel lifvade f den förhoppning, att våra förhandlingar och rådlag må föra oss ett ytterligare steg fram och såunda blifva ett fruktbärande utsäde, till gagn för ss sjelfva och för fäderneslandet. Önskande oss ertill lycka, får jag med dessa få och enkla inledingsord, jemte frambärande af bestyrelsens väl:omsthälsningar till eder samtligen, nu förklara ionde allmänna svenska landtbruKsmötet öppnadt.. Mötets sekreterare, lektor Lindeberg, uppäste de kungliga skrifvelser, hvari dels unerrättas att 4500 rdr skola af statsverket utgå ll bestridande af omkostnader för mötet, 4500 dr till. premier för landtbruksföremål och 000 rdr till premier för industrioeh slöjdIster, dels att mötets bestyrelse blifvit beyndigad att utdela medaljer af 12:te storleen åt dem, som icke: lämpligen kunna belöas med penningar, tillkännagafs att landtruksakademien här var representerad af hr . Nonnen och af sin sekreterare hr NathOrst. Till prisdomare voro utsedda: 1:0 för Hornboskap: agronomen Alfred Nathhorst, refve Hugo Hamilton på Österäng, possessionaten eon. Leeb på Russelbacka, possessionaten C. W. he orman på Ulfstorp, ryttmästare Tage Follin, rytt-Åat ästare P. v. Hofsten, professor Arrhenius, landtbruli; wen Rappe och arrendatorn Claesson på Dömestorp. st 0 för hästar: rektor Hofling, major Reuterskiöld, Axel Dickson, hofstallmästare Beijer, frih. Ehrendi ona och löjtnant C. Mihl, 3:o för får, svin ocher iderfå; possessionaten Hjalmar Kylberg, hr C. Juh-å ke 1 Dannfelt och possessionaten Herm. Schmidt. 4:0Åla r landtbruksredskap: brukspatron B. R. Lennartsson, ty ssessionaten Oscar Evers, possessionaten Hj. Frisell, 0 mmarherre Skjöldebrand, löjtnant Weidenhielm, hr hannesson från Skåne och hr Norrman. 5:0 för de lugårdsprodukter: agron. Alfr. Nathhorst, possessio180 ten Backman på Traneberg, possessionaten Hennigs I vi Nolhaga; suppleant: hr Hoffman Bang. 6:o0 för fö dbruksalster: löjtnan Kiblman å Tofta, possessioSr oe petter SV PROD ve