Aftonbladet – 5 juli 1860, sida 2

alla sina krafter i den enda konsten att behaga, och som de ej hafva någon nytta af att behaga hvarandra, så vilja de alla endast behaga oss männer. Så tillvida kan det vara rätt bra, åtminstone utmärkt beqvämt för oss. Men sedan, då vi hafva så många rättigheter och friheter öfver dem, då vi få lustvandra liksom i-ett harem, smaka på alla behag och sedan välja hvad som oss lyster, så borde vi väl ändå pålägga oss någon enda liten skyldighet, någon den ringaste inträdesafgift i paradiset, vi borde -unna dem en smula ärlighet. Det vore, tyckes mig, verkligen inte för mycket. Vi borde anse för en skam att låta fem vara jemt och att tala om det sanningen ej kan höras af damerna. Vi borde lika litet prata den ena hufvudyr med smicker, som göra den andra modlös af att se sig tillbakagatt. Vi äro herrar öfver dem, låt det vara i sin ordning, men huru kunna vi vara så dåliga och falska emot dem! Är det ej kännetecknet på en hederlig karl att han är ärligi sin tjenst, i sitt tal, emot sitt folk, sina kamrater, sina förmän, — men emot damerna kan han vara hur oärlig som helst och ändå anses för hederlig karl! Men min bästa doktor, man kan väl ej säga åt en fogelskrämma att hon är ful, åt en kokett att hon är löjlig — 0.8. v. Men så kan man: tiga och endast vända sig till dem, som behaga en mera. Ävrlig kan man vara, utan att stöta någon; och så grannt det låter att mannen är skapelsens krona, at: mannen är förståndet o. 8. Vv. så vill jag ej stå upp sedan jag satt mig för en man, som blyges för-att han också har en smula hjerta, eller hånar en qvinna för att hon också har en smula förstånd: Men man kan ej neka att dessa cenialiska emanciperade. eller dessa oerhördt förståndiga