Aftonbladet – 5 juli 1860, sida 2

utbrast han slutligen, skulle jag ej kunna få någon som gjorde mig lika mycken nytta som Albertina, och litet mindre förargelse? Emilia var så älsklig och snäll, hon passade mig så väl, och nu kanske hon lider nöd deruppe, utan att någon bryr sig om henne. Kanske skulle hon sjelf kunna lära sig att förestå mitt hus, om jag gjorde henne till min hustrut... det kunde icke vara så illa: att höra hennes friska skratt klinga i stället för systers hosta, att känna hennes mjuka armar smyga sig omkring mig, då gikten sätter till; men. hon är för ung och liflig, hon skulle ej taga mig af tycke, och så ginge hela huset öfver ända, ty jag har icke reda på hushållningen här; jag är också för gammal att börja bråka dermed; så skulle här bli stoj och barn och ovän sen från morgon till qväll. Åter försjönk han i grubbel, åter skrällde frökens hosta genom huset, åter ilade giktverken genom armar och ben ...... det kan icke bjelpas, jag vill se henne, jag reser till henne, fortfor han plötsligt, ;i morgon dag reser jag till Stockholm, det Kan göra mig ganska godt,, — och lifvad af detta nya beslut, sjönk han snart i en styrkande och ljuf sömn. RvR Att verkställa detta beslut blef dock en-vida kinkigare sak. ESA R Fröken Albertina rynkade medlidsamt på. näsan, då han om morgonen talade derom, men sedan hon fann att.det verkligen var hans allvar, anlitade hon sina gamla lämpor för att afråda och förhindra; denna gång likväl utan attlyckas. Till sin bestörtning märktehon att hennes bror började visa symptomer till en beslutsarchet och egensinnighet, hvartill hon på 10 år icke sett maken, och hon måste tillgripa sin extra superfinaste pathos ör att påminna honom om den tacksamhet han var hennejfskyldig och huru oumbärlig. hon varji hans hus, (Forts.