Aftonbladet – 5 juli 1860, sida 1

skö litet lättare. Bed doktorn vara välkommeni Doktorn kom, men sjönk måkligt ner i-en af de inbjudande gamla ländstolarne och öfverlemnade sig åt stumma betraktelser öfver det obeskriftfiga välbehag en menniska af hvilken matur söm helst måste erfara, då hon — trött! och frusen, efter en dags besvärligt flackande på landsvägen i snöyran — slutligen hamnar så lyckligt, som Han nu-gjort i en varm och mjuk tagelbädd; med putor både för ryggen, armarna och fötterna. oe Baronen, som fann sig gäckad i sin förKoppning att blifva road, öfverlemnade sig åt stuima betraktelser öfver huru alla menniskor! inom några tiota! år kunnat blifva till den grad tråkiga och odrägliga emöt hvad de voro i hans ungdom. Eu sömnig tystnadinträdde — en stillhet som ej afbröts af annat än fröken Albertihas krampbosts. v,Det är märkvärdigt, att han inte hör, huru sjuk jag är,., tänkte hon. Der är också ett af de tolf tusen tecknade gamla spruckna nervsystemernaås, tänkte doktorn. Men är då inte bordet serveradt snarto, tänkte baronen, ndet är en förträfflig inrättning med de måltiderna; den förströelsen kan aldrig bli föråldrad, eller utmodig. ; Har herrskapet hört något ifrån doktorinnan Malmgren och hennes lilla brorsdotter,, sade fändtligen doktorn, som kände det. John Blund verkligen kunde göra honom ett spratt, om han ej tog sig tillvara. Detär just det Jag sick och talade vid min byster om-nyss.. Det förvånar oss att vi ej hört något ifrån dem på så länge.n De lära ha varit sjuka, har jag .h rt. Jaså Doktorn korresponderar med dem. Nej, men hustru min har några små afförer, hwad det är, vid en fabrik, der de kände