Aftonbladet – 5 juli 1860, sida 1

lamående, och löjtnanten skall taga någon examen, eller hvad det var. Det är besyönerligt; de bruka vara så attentiösa. De tycka väl det är tråkigt här, det kan ingen annat. Du Jämrar dig ju beständigt, och jag sjelf leds — ja, jag leds värre än en fördömd. Hvad skall män göra af dessa eviga vinteraftnar? Bevinga dem, sade EmiHa, jo, Jag tackar för vingar! Återigen Emilia.n Det nöjet. må jag då få hafva att tänka på henne eller hvem som helst. Salarna stå som grafkapell, posteri medför aldrig något annat än de-torra, odugliga tidningarna. Ingen kommer här. Ingenting händer. Men gikten har jag att roa mig med; den släpper mig intet ögonblick. Nu mådet dock bli omslag i vädret, för i afton är det räsande. Hansson! kom och gnid mig på benet, Hansson! seså ja, bar du eldat i. sängkammaren ? Jan Men sätt på en brasa till; det blir kallt i aatt. .Nu skulle jag tro, att ingen hindrade dig från en fullkomlig utgjutelse rörande din egen krankhetb utbrast fröken skrattande. Inspektoren frågade, — började Hansson. Hvem afbryter då jag talar? Nå, hvad var det? ropade baronen. Inspektören frågade ...2 Om doktorn skall bjudas qvar till qvällen. Doktorn, hvad gör ban här? Kusken är. sjuk och e.t par torpare. med, derföre tog iuspektoren doktorn med sig, då han var inne i staden i mMorgse. Jahat Doktorn skall bjudas qvär. Men jag har inte ...n Du har alltid i ordnings, afbröt baronen sin syster, duö, söm är ett mönster för husmödrar. -Gudskelof; så gör de tinamärne Kan