Seså, börjar du nu igen! Man kan då riktigt bli nervös af att se en menniska sväfva af och an på det der viset. Jag kan undra om: det är kallt i afton, sade baronen i det han stannade vid ett af fönstren och vek undan gardinen föratt se ut. Käre Athniel, skrynkta ej till gardinen. Jag stod sjelf. och sträckte mig för att sätta upp dem i går. Man kan väl få hafva rent och snyggt de första juldagarna åtminstone, och i morgon är det julafton. Ja, minsann! Det hade jag så när glömt. Det-förstås, jag undrar hvad det är som inte-du. hade så när glömt... Aj, hvad det flyger i min rygg; vet du, Atbniel, jag tror vi få tala vid doktorn ändå, för detta står jag ej ut med i längden. Doktorn bryr sig lika litet om din rygg som om mina ben. Gikten plågar mig mer än någon tror, men du talar så mycket om din sjukdom, att jag aldrig hinner öppna munnen om min. Talar jag mycket! Nå, min Gud! Du skulle veta huru många gånger jag tiger; fastin jag är färdig att dö af smärta. Nej, doktorinnan var svår i många fall, men hons.var alärig hvarken otacksam eller impertinent: Ändtligen talar du om hennex Ändtligen, ja! jag kan väl inte annat än inse att af två onda ting bör man välja det lindrigaste. När bon har gått här i flera månader och tröttat ut mig om somrarna, så nskar jag mig fri; men när jag så blir: sittande bär ensam med dig hela vintern, du, som då är tvär af princip och inte har nåsot annat att göra än att pröfva en menniskas tålamod, så finner jag att bon ändå hade sina goda sidor. Om inte den. högmodiga flickan vore, så skulle jag kanske bjuda henn ner nästa sommar igen, .u (Forbe. följer.)