Aftonbladet – 4 juli 1860, sida 2

Giovanni... Jag erinrar mig ej den sjettes namn. 4 Jag beder mitt fädernesland förlåta mig, att jag glömt det; jag vet väl, att jag skrifver detta efter tolf års förlopp; att jag sedan den tiden upplefvat många tilldragelser, som voro förfärliga på annat sätt än den, hvarom jag nu berättat; att jag sett en nation falla och förgäfves sökt försvara en stad; att jag, förföljd, landsflyktig, jagad som ett vildt djur, lade i grafven min hustru, henne, som blifvit själ af min själ, bjerta af mitt hjerta; att jag, då grafven knappt var igenmyllad, måste fly såsom Dantes fördömda, hvilka gingo framåt, men hade sina hufvuden bakåtviidna; attjag ej haft någon fristad; att jag från Afrikas yttersta udde betraktat detta Europa, som utstötte mig såsom en bandit; jag, som aldrig haft mer än en tanke, en kärlek, ett hopp: fosterlandet; allt detta vet jag, men det oaktadt borde jag kunna erinra mig detta namn: Ack, jag kan ej påminna mig det. (Forts. följer.) FEI SNR ar