Aftonbladet – 3 juli 1860, sida 3

Guds namn — då kan jag ej hjelpa det. Farväll och han gick med en kort bugning. Då E .ilia hörde honom stänga dörren, försvann all tvekan och misstänksamhet. Med ett språng stod hoa ute på förstugan cöH ropade honom tillbaka. Han kom och stannade med en stolt, frågande min vid dörren, Emilia betraktade honom ett ögonblick. Hvilket allvar i-dessa mörka, vlänsande ögon, hvilken sträfhet på den breda, bakåtlutande pannan! Men hans kinder hade fått en högre färg, medan han talat; der fanns således känsla och lif också i denna kraftfulla, jernlika gestalt : Ni är en man! utbrast Emilia och räckte honom händen, förlåt mig. Han tryckte den lilla handen ett ögonblick i sing men svarade ingenting, bockadesig kallt och gick ånyo; icke heller denna gång hann han mera än ett stycke ned i trappan för än han blef bejdad, men icke af Emilia, utan af några karlar och en svärm barn och qvinnor, som sorlande och jemrande skockade sig omkring en afsvimmad gumma, hvari han soart igenkände doktorinnan. )Hvad har händt,, sopade han bestört. Hon fick slag på gatan, hon slog sig visst cysligt i hufvudet, och det var fasligt att sc mr krampen vred henne, sorlade de om hvarndra. Det var väl jag kände igen hennc, så att någon visste hvar hon bodde, för det tunde hon inte tala om sjelf,, sade madamer ar brödboden, som också var med i processionen. Staciars barn, jag må skynda förut, så ati le ej skrämma henne allt för häftigt, mumade Bäåt och sprangfiför 3:dje gången upp. ör trappan. Blif jute förskväkt, mamsel) Cmilia, sade han; och bemödade sig att se ugn .ut, jag kommer tillbaka för att säga er det den gamla frun, er faster . . . .