Aftonbladet – 3 juli 1860, sida 3

att hålla henne varm och se om henne som vanligt. Jag skall skrifva något lindrande åt gossen der. Evilia sprang in i det inre rummet efter sin gamla kära portfölj och ett skrifdon, ett vackert och dyrbart minne från Rydbonäs; doktorn flyttade förvånad ögonen derifrån och på det tor.tiga möblemanget. bitr Det är en gåfva, ett minne från lyckligare. dagar,, sade Emilia sagta, då hon förstod hans tankar. Jaja, det var inte min mening att göra några häntydningar, sade doktorn, men häftade ögonen åter på det vackra xkrifstället. Det är bara så ovanligt, så pikant., Kanske doktorn vill göra oss den äran och begagna det hädanefter till ett minae af en olycklig familj, som ej har förmåga att visa sin tacksamhet,, sude Emilia höfligt. Åh, Jag tackar, det är alldeles öfverflödigt, men det frepperade mig verkligen — och det är nu en alldeles obrukbar artikel. för damer. Får jag be om ett papper att vira om det; . Jag tackar, jag tackar. Bååt hade satt sig i den mörkaste vrån af rummet och lutade hufvudet i handen, för att ej väcka. uppmärksamhet. Då doktorn derpå aflägsnade sig, sprang han upp med en otålig rörelse. . s ; Det var en onödig frikostighet — fruntimmer äro ändå fruntimmer. Och h-rremän äro ändå herremän! afbröt Johansson. Var det något kärt minne, något som ni verkligen höll utaf dertill? . Åhnej, sade Emilia med ett bittert leende. Jag håller ej af något mera i verlden. ? (Forts. följer.)