Aftonbladet – 3 juli 1860, sida 2

Den gamla vände sig misslynt bort. Det kunde Johansson ha sagt: mig förut, men. sådana. äro de alla — egennyttiga och oförskämda. Johansson var så lycklig öfver sitt infall, att dessa eljest så förnärmande ord halkade honom förbi, tills Han äfven fann sig afvisad af Emilia, då han ville hjelpa henne att lägga gossen ned på den friska halmen. Mamsell! utbrast han fr-gande och sås orolig. på. henne. Gå sin väg,, Hviskade Emilia ond; jag jag skall aldrig bry mig om er mer, när ni kan göra så illa. Bååt kände sig både förargad och upprymd. Satans karl att ställa folk i förlägeohet, tänkte hän för sig sjelf; men i det hela var det ganska fiffigt påhittadt, när gumman är en sådan drake. Nu kan jag ändå på fattigdoktorns konto komma tilibaka ett par gånger, och det skall: verkligen roa mig. Adjö, mid frun, sade Kan högt med en artig bugning; om gossen blir sämre, skall jag göra hvad jag kan. AR Jag vill ej hindra barnet från att bli skött; men ingen kan betala er, och jag ser helst att vi få vara ehsamma.n Han bugade sig tyst och lemnade rummet med Johansson. Huru vågar du ställa till ett sådant spektakel? utbrast han då de bunnit ner på gåren.. Göra mig till doktor, der jag stod med uniformsmössan i hand. Det såg ingen i mörkret.n Men flickan hörde dig ropa löjtnant Bååt, när du fick se mig likvisst. Nu säger du henne, att Jag ör alldeles oskyldig i detta och att jag ville vrida halsen af dig för besväret. Och om nu gossen blir så! sjuk att du verkligen behöfver doktorn, buru vill du: då bära dig åt?n