Aftonbladet – 3 juli 1860, sida 2

förr än jag fått förklara er huru oförtjent jag är af denna vrede. Faster är ute, jag vill ej höra något som ej rörer mig. Ni skall höra mig, — sade Bååt med eftertryck — och. ni kan våga det tryggt, ty jag är hederlig karl och jag vill ej stå i en sämre dager än jag förtjenar inför någon.a Emilia tände lampan och satte sig stillatigande att sy. Ni behandlar mig som om jag förolämpat er, — utbrast Bååt, ond öfver att känna sig bragt ur askan och i elden: Jag går in till en karl, som jag har ett ärende till, och träffar der ett fruntimmer och ett sjukt barn. Jag hörer att man behöfver pengar och erbjuder det jag har. En tung säng skall släpas flera trappor uppföre, och det var ingen så joskattbar njutning att jag ej kunnat förR den, om jag anat det ssulle upptagas så la Det är mycket sannt, men sedan. Sedan kommer en gammal fru ut, färdig att) sluka mig med ögonen, och karlen får det infallet att säga jag var doktor. Ja, det var dumt, men också temligen svårt för mig att förhindra: Ni behöfde ej hålla med en ösanning. Men ni sjelf — hvarföre fordrar ni mera fyndighet af mig än af er sjelf. Ni kände terrainen bättre än jag och kunde hafva öppnat bataljen om ni funnit för godt. Emilia suckade förlägen öfver att finna sig svarslös. Dessutom tycker jag detkan vara alldeles likgiltigt om den gamla frun tror mig vara doktor, eller skräddare, eller löjtnant, eller hvad som helst, blott ingen tror mig istånd till något lumpet och opassande.. Hvarföre fortsätter ni då en falsk roll? Det gör jag ej. Ni Vet hvem jag är, och