Aftonbladet – 2 juli 1860, sida 3

son ändå och han har ju gjort oss så många, många tjenstor. Han får sjelf betala det gossen behöfver, men jag ber bara att få lägga bonom häri ett hörn så att han kan bli fortare frisk och bättre skött. Gör som du vill, bara jag får vara i fred, svarade den gamla med låtsad köld. Tack! nå, men se hvad faster ändå är god! som nu, Johansson, så gå vi ner efter honom straxt, ropade Emilia glad och sprang så hastigt utför trapporna, att hon ej hann få schalen om sig förr än hon kom ned på gården. Nå, kan inte Johansson skynda sigl Herre Gud hon far ut:f som en tätting, nu är jag här, akta sig för isen dernere vid ränsten, seså, slår hon ibjäl sig nul! skrek han halft förtviflad, då han såg Emilia balka omkull; men hennes lätta, fina gestalt återtog straxt sin spänstighet och hon reste sig med ett mintert skratt och svängde hurtigt rundtomkring för att visa honom att hon var oskadd. Ett skäggigt ansigte med lorgnett i ögat pressade sig emot rutan inifrån Johansson fönster, eh betraktade dem uppmärksamt. Då de :rädde in, drog den främmande sig tillbaka i len mörkaste vrån af rummet. Hur är det med dig, Axel, sade Emilia vänligt, i det hon gick fram till sängen. Den stackarn är så sjuk, att jag inte vet 1wu vi skola kunna flytta honom, men Gud sälsigne henne mamsell Emilia, för hennes oda hjerta! Det skulle inte många så fina :amer vilja taga ett fattigt eländigt barn upp : sitt eget rum och tigga och be som hon, at få hafva hela: besväret med att sköta let. Åhjo, det finns många som vilja göra godt, fastän de inte hafva til!fälle dertill, eller också nte af nöden få lära sig hvan och när det äst behöfs. Och den; som en gång bar känt glädjen öfver andras tacksamhet, den törstar