Aftonbladet – 2 juli 1860, sida 3

i få se hur mycket -dubehöfver,-tag-uti ingen, så skall jag hjelpa dig-att bära upp len. v Upp till doktori::nan! Det kan aldrig bättre vara, så är bekantskapen gjord-och så. skall; tet väl bli lyckligare; dagar för den lilla bexs, skedliga måmsell-Emilia. Jäg tror dw är galen, som vurmar för att ag skulle kunna göra något för henne, du vet allra bäst huru omöjligt det är; stöt inte, mot nu; det: var. ena: förfärliga. trappor... . eTvå sådana tillskola vi uppför,, tröstade Johansson. Ändtligeir voro de vid dörren, som hanöppnade, : Brasan lyste så gladt öfver det lilla rummet och Emilia satt på en gammal ljuskista, som hon funnit tom 1 handkammaren, med den sjuke i knäet framför den. Han hade somnat in och hon betraktade honom med ett belåtet lende och blossande kinder. Ser du, Johansson, han är riktigt vacker, stackars barn, Gud låte honom inte bli värre, af flyttningen... Ställ sängen här så att elden får skina på. halmen: en smuls, men kom inte. förr än jag hinner undan med honom; du är så kall, Emilia flyttade sig på soffan och mörkt: då först att den främmande var med och betraktade. henne förstulet, medan hån ifrigt rörde i halmen för att få bört kylan: Hon rodnade djupt, men det var ingenting att säga om att Johansson ej orkat bära ensam. Doktorinnan sysslade i inre rummet. Förlåt att jag trängt mig in. sade Bååt, med en -ton så vördnadsfull, att den förvånade honom sjelf; men det var ej af bristande grannlagenhet, var öfvertygad derom. j Det var: snällt,, svarade Emilia, förlägen öfver satt ej finna ett: bättre ord, det var snällt att bjelpa Johansson, men nu behöfves ingen vidare:..... (Forts.)