Aftonbladet – 2 juli 1860, sida 3

Domaren anmärker, att det väl ej är värdt att hrr löjtnanter neka till detta. De böra ej neka till allt för mycket, ty de förvärra derigenom sin sak. I en sådan sal, der så mycket folk var församladt, funnos ju vittnen i mängd. Häradshöfding Ce-erfält säger sig ha atanör Pohlsro sett 6 å 7 personer i gräl, hvilket snart öfvergick till battars afslagniog och slags utdelande De agerande personerna voro då alla för vittnet obe kanta, men: han igenkäpner bland här närvarande parter hrr Arnberg och A. Mecklenburg,såsom två af de äf honom nämnda personerna. Ungefär 10 åa 15 minuter sednare märker hr Cederfält gräl och slagsmåli en större folkkhop, och då han närmar sig, ser banf2 persorer stå framför bästarne och entredje person sid sidan af en droska; men hvilka de voro kan han ej uppgifva. Något längre fram blef han vittne till ett annat uppträde, dervid hans uppmårksambhet isyn;erhes fästades vid den behändighet med hvilken en person, i hvilken han nu igenkänner lötjoant Levin, slog omkull der :ene efter den andre omkring honom, churu äfven han å sin sida bleffkullslagen. Slutligen öfvergick uppträdet till ett allmänt tumult, med rop på polis och hotelser att slå ihjäl o. sv. Af när stående persöner hörde vittnet uppgifvas namnen såäl på flera officerare, som äfven på utländningar, vilka nämndes såsom deltagare-i slagsmålet; anseeöde sigivittnet dock ej böra dessa namn uppgifva, såframt sådant honom icke af dömstolen ålägges. Domaren anmärker, att det vore vida ursäktligare, om utländningar, som ej känna svenska örhållanden och lagar, skulle ha förgått sig, än att ,;uhemska officerare göra: sig saker tillssådant: Löjtnant Levin vill förvingen-delividkännas stt äfven han blifvit kullslagen. Hr Cederfält säger sig dock rätt väl igenänna högom; ban var vid tillfället Barhufvad och ntån halsduk: : : Domaren låter förstå, att Levin ej behöfde taga a illa uppgiften att äfven Kan fallit; sådant kunde vågon gång hända aften den vige. . Omnibusegåren Fogelberg har åsett slagsvålet ifrån början, men ej iakttagit några speciella mständigheter förr än ban såg hr Levin riktande vugefär 5 slag inåt en droska.. Hvem som satt. uti sievsamma kunde vittnet ej se, men iakttog deremot, ait löjtnanterna Bibau och Cl. Mecklenburg stodo på hvar sin sida om hästarne och hindrade. dem, samti vt Levin sedan ryckte piskan af kusken under hot att om han icke släppte den, skulle han få smörj, hvarpå t.evin,-sedan ban bemåktigat sig piskan, slog :omkring sig med snärted i folkbopen. Sednare såg-Fo gelberg huru löjtnant Levin på andra. sidan vägen tom släpande med skomakaren Andersson i ena banden och en schal i den andra, dervid flera civila personer HKjelpte till att slå Andersson, ehuru äfven Levin likaledes fick stryk. Vittnet observerade. äfven ått Levin hade på högra lillfingret en ring med sten. På särskilda frågor förklarar slutligen vittnet, att.de tilltalåde synts. honom upprymda och vid godt humör, men ej. öfverlastade; bestämmande. vittnet till sist sin utsago derhän, att de ej voro öfverlastade,. men ej heller nyktra. På särskild fråga af löjtnant -Bibau, förklarar vittnet, att Bibau stod. på högra-sidan om hästarne. a, Stenhuggaren Fredriksson berättar, att han, nedkommen från värdshuset Lybeck, såg ett par personer slås, yttrande den ene: Mitt.namn är Bibauw, samt uppgaf sinadress. Fredriksson såg äfven löjtvant Levin slå inåt en .droska, under det hästarne hejdades af två personer, af hvilka. den ene varlöjtnant Claes v. Mecklenburg.: Vittnet kan-ej säga om de tilltalade voro öfverlastade, men han såg sednare hr Levin åka jemte en annan person i en omnibus nedåt Casino, der omnibusen stannade och Levin bytte hufvudbonad med kusken samt aftog sin öfverrock och lemnade den i vagnen; hvarpå han begaf sig tillbaka -till bataljplatsen. Domaren: spörjer hvartill. detta mössbyte skulle tjena: f Hr Levin förmäler sig ha återvändt för att leta efter sina kamrater och dervid velat undvika att blifva igenkänd,: då det: omtalades att sjömän dragit knifvar. o. s Vv. Domaren anmärker, att ett sådant återvändande til bataljplatsen ej just är rätta sättet att draga sig undån ett slagsmål. ; Vaktmästafen Borg bar sett Wibell antastas af officerare, i hvilka han igenkänner Cl. Meckl. och Levin. Kan ej uppgifva hvem som slog Wibell, men observerade då denne hjelptes upp ur diket af en person, som ropade: sKom hit och hjelp till, för han kan inte resa sig,. Såg äfven sedermera löjtn. Levin slå inåt vagnen, hörande vittnet tydligt att. slagen träffade; hvaremellertid löjtnanterna Bibau och Claes :v. Meckl. :hindrade hästarne. . Vittnet såg icke Wibell fatta uti Levin. Klädesbandlareh, Åhman uppgifver sig den 1 Maj öm aftontn .ha suttit tillsammans med:hrWibell vid ett bord å flustret. vid. Blå Porten, då någrå herrar kommo. och. ville ha bordet; hvärtill vittnet svaråde nekande, under yttrande likväl att bordets öfre ända stode till.deras förfogande... I, detsamma antändes och afbrann.på bordsändan en fyrverkeripjes, utan att vittnet kan uppgifva hvem som ditsatte deny men hr Wibell yttrade i detsamma: Se der står löjto. Levin.. Någon stund sednare såg vittuet bre. Wibell och Levin ståddå i ordvexling inne i källarsalen, dervid vittnet gick. emellan och. skilde iem åt; förklarande vittnet på särskild fråga, att de -ågo onda ut då.de. skildes... Löjtns Levin förnekar sig ba antändt fyrerkeripjesenj men erinrar att han inne i källarsaww tilltalädes af någonsom suttit vid bordet, samt att hän, Levin, derpå svarade nägra ord, som han wu ej erinrar sig, och derpå vände ryggen till för tt ej med honom vidare inlåta sig. Hr Wibell: Påminner sig hr Levin att han Icg mig på benet med sin medhafda käpp? Hr Levin: Det gjorderjag ej. Om så vait, hade hr Wibell förmodligen vittnen derpå, ty såuna saknades ej på: BIå Porten. Hr Wibell: Det har jag ock, ehuru de äro bortresta. Hr Levin förklarar derpå, på-fråga af domaren, om han erkände sig ha gifvit Wibell 5 åa 6 läg i droskan, att hanr ej medgaf sig ha tilldelat .onom annat än. några ;knuffningar. Hrr Bibau och: Claes: v. Mecklenburg föreka likaledes fortfärande, att hafva hållit Hästarne, vo sistnämnde under anmärkning, att ban ju reun förklarat sig i detta hänseende, sämt tilläg-ånde, då domaren anmärker att likväl sedandess dera. vittnen intygat att så skett, att han ej kunde .känna hvad. han icke gjort. : Hr -Beckman tillfogar, att om hans nysssämnde hufvidmän äfven skulle ha gjort det, hvilet nu ieke vore fallet; så hade deri icke varit nåot ondt, då det skedde tör att fFädda en person vän att blifva öfverkörd. Härmed var förhöret med de på kärande sdan inkallade vittnen afslutadt. Vi komslettera i morgon vårt referat med redogöelse för det, flera anmärkningsvärda episoer företeende, förhöret med de å-svarande dan åberopade vittnen.