är oumbärlig, Johansson; der har du ett glas punsch och adjö med dig nu.n Johansson rullade lärftstycket och profvet omsorgsfullt tillhopa, borstade och städade i största hast hos sin buttre herre, och gick derpå, utan att våga säga något vidare: Kommer du tillbaka i morgon ? frågade löjtnanten då han körde honom i dörren. Nej, jag har inte tid nu på flera dagar. Men jag måste Bafva ved; vill inte du vara beskedlig och skaffa mig det? Om löjtnanten lemnar mig pengar. Det förstås, om ett par dagar. Titta upp snart här; kanske jag kan fundera utnågot åt den der flickan också; vet du om hon kan skrifva? sen ar Johanssons ansigte förlängdes betydligt. Nu vill:han lära henne att rita ihop sådant der också; nej! det står hon inte ut med,, tänkte han för sig sjelf... : Dia adress är ju n:o 10? Jäha, jaha! Farväl, herr löjtnant, svarade Johansson undvikande, i det han stängde dörren efter sig, men derpå log han för sig sjelf så belåtet och sade småskrattande: Jäg har ändå-inte pratat för döfva öron; nu skall man bara set Jag går inte hit förr än han kommer och söker upp mig; då börjar det med ett äpple åt Axeloch så: min hederlige Johansson och sedan kan jag få honom hvart jag vill; d, v. s; när jag inte vill någonting dåligt, för då är han en karlakarl, då vore han stånd att slå sjelfva sin bästa vän, sjelfvå Bin trogne Johansson på örat; det är. just som -en ärhg karl skall. vara och derföre hållet jag af honom, sommitt eget barn också och har passat honöm nu många berrahs år, så ofta han-int: ir ute på sjön. Ham:känner många och kan nog hjelpathenne; kommer.-han väl hem oeh