Grefve Thorsten Rudenschöld och folkskoletidskriften Föreningen. (Ur Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning.) Vi hafva en och annan gång haft anledning: omnämna en tidskrift, som utgifves i Köping af å folkskolelärare vid namn F. A. Ekström. Tidskriften, som heter Föreningen, har till uppgift att verka för Sverges folkskola och uppehälles genom ett litet regeringsanslag. Under sitt sträfvande har red. på sednare år, besynnerligt nog, nära nog gjort till sitt mål, att motarbeta de så kallade Rudenschöldska idgerna. derutinnan begagnande föga sk I, men så mycket mer af förklenande utlåtelser mot grefve Th. Rudenschöld, icke blott under hans lefnad, utan ock efter hans död. Vi veta oss aldrig hafva sett, ej ens mellan de argaste politiska partimän, en sådan skoningslöshet, att icke säga oförsynthet, uti bedömandet af olika trosbekännare, likasom vi näppeligen sett en sådan ihärdighet, som hos: Föreningens red:n och insändare, att förvränga eh utmärkt mans ytttanden, och angripa hans motiver. Man må hysa hvilken mening som helst om grefve Rudenschöld8 åsigfer och förslager till ett bättre ordnande af vårt folkskoleväsen; man må bekämpa dessa åsigter — hvilkas riktighet, i allt hufvudsakligt, dock alltmer bekräftas af erfarenheten — men man lärer dock ej rimligen kunna neka, att ju det varit grefve R. som, eiter det han under många år prak: tiskt utöfvat folkskolelärarekzllet, med brinnande nit upptog frågan om vår folkundervisning, och derpå väckte landets och statsmakternas uppmärksambet, framställande den för hvad den är, såsom landets högsta angelägenbet. — Det låg -ett nål. företrädesvis för grefve R:s blick och nitälskan: att folkskolan skulle blifva tillgänglig för alla landets barn: Det var hvad den, enligt 1842 års skolförordning, icke kunde vara; enär afståndens storlek i de flesta församlingar, föräldrarnes fattigdom, .skollokalernas otillräcklighet m. m., gjorde det till en omöjligh t att praktiskt verkställa lagens föreskrift om alla barns i skolåldern skolgång. Denna föreskrift stod på papperet, men i verkligheten stod det så till, att i de allra fles:a socknar knappast en tiondedel åf barn, som bordt bevista skolan, der kunde infinna sig. : Huru öfvervinna denna svårighet? Huru bringa det derhän, att alla folkets barn erhölle åtminstone någon undervisning i skolan? Grefve Rudenschöld kunde; efter moget begrundande, icke löså denna svåra uppgift på annat sätt än att skolan bragtes närmare hemmen och ställdes med dem i det närmaste samband. Så uppstodo hans roteskolor. Med kännedom om omöjligheten att härtill få tillräckliga anslag af de i allmänhet ytterst husbållsaktiga kommunerna, -kunde intet annat förslag för dessa småskolors tillvägabringande vara praktiskt utförbartän det, som kostade så litet som möjligt. Alltså måste lärarne eller lärarinnorna i dessa spridda skolor vara så anspråkslöst folk som möjligt, och följden deraf blef-att undervisningen i samma skalor måste inskränkas till ett minimum, hvilket grefve R. uppställde såsom det för alla ound