Aftonbladet – 30 juni 1860, sida 2

en tår ur ögat. Men ursäkta mig,, tillade han i. en annan ton. Jag står här och. besvärar herrskapet med mitt prat. Herre Gud så kallt här är; fryser hon inte, stackars liten? Och jag, som inte har någon mera ved ätt lånavborta j Tack, Johansson!, afbröt -doktorinnan, mamsell var med mig ute nyss och gick sig varm, och när honlägger sig, fryser hon icke.n Nej, det förståsv; mumlade han emellan tänderna, du tillstår aldrig att det går någon nöd på dig eller någon. .Tacta mamsell nu, Axel; fortfor -han högre, och låt oss gå. Gud välsigrna henne; mamsell-Emilia; hon påminner, mig om. min stackars olyckliga qvinna, och det lofvar jag, att om hon vill betro mig någonting, eller låta mig göra henne någon tjenst, så skall jag gå i elden för henne. Tacky kära Johansson, svarade Emilia och räckte honom--vänligt--handens .Jag håller riktigt utaf Er. Johansson tvekade förlägen om han skulle våga fatta den fina handen, gjorde en ödmjuk bugning och gick med sitt barns Du skall akta dig, Emilia; det har sina sidov att bli familjär med simpelt folk. . Den karlen är icke simpel, han har både hjerta öch förstånd. Åhja —:men han pratar gerna hvar han kommer och komprometterar derföre i. .pur välmening dem han vill tjena. Följande morgon vaknade Emilia så sjuk, stt hon-ej kunde stiga. upp. Doktorinnan beraktade henne mulet och förebrådde henne orist på sjelfbeherrskning och en kraftig vilja. Den stackars flickan reste sig ännu en gång . ör att uppbjuda. sina yttersta krafter, men ;reps af en så häftig svindel att; hon. maktlös jönk ned i bädden igen. Det är väl något reumatiskt, sade doktoinnan: torrt; ligg stilla -då och håll dig varm,