Aftonbladet – 30 juni 1860, sida 2

på hvarandra sedan de kommit ut på trottoiren. Solen var nu alldeles borta, och den gråa, kyliza skymningen; omtöcknade staden; Pysta fortsatte de-sinväg hem t. Då de kommorini sportgången, sattvedhuggarens. son, den lille Axel; gråtande på trappan och Höll händerna för kinden, som blödde starkt, och de andra bärnen flydde stojande inåt gården: Hur är det fatt med: dig ? frågade Emilia. De hafva slagit .mig för att jag inte ville säga skojar-Annika,,.jämrade han — men tar har sagt att en aldrig skall säga ondtom någon menniska.n Met hvarföre går du inte in, utan sitter här i kölden.. Madamen är ute, och hon stängde dörren och saderatt.vi kunde leka på gården så länge; råen: de -atidra slå mig beständigt. : Får jag taga honom med upp, faster, det är synd-om honom. 4 Gerna för mig. Det är ett klent barn. pjunkigt och sjukligt, utan: energi, det passar ej en fattig arbetare, det blir aldrig något utaf honom. Kommer din far hem snart ? frågade Emilia. Klockan 8 kommershans alltid. hem. Säg honora då,ropade--Emiliavåt de andra barnen, som gapande och nyfikna tittade på: henne från ett hörn af gården, patt Axel blir hos oss tills han hemtar bonom, och jag skall nog tala om huru elaka ni äro, så att ni iote töras göra om det en gång till, ska Ni :få se.n . S Ja, predika, dun, sade doktorinnan med sitt kalla leende, det tröttnar du nog.på. Men ungdomen har alltid så filantropiska ideer.n ppe i det lilla rummet svar kallt och otrefligt; men Emilia vågade ej säga huru gerna bon velat hafva en brasa. Det var också ingenting att. njuta utaf, då det nästan alltid rökte;enlång:stund.innan det började brinna.