Aftonbladet – 29 juni 1860, sida 2

a. Ej så få mindes Velletri och huru de appade skorna, i brådskan att löpa. undan; nnu höllo de hittills lätt vunna framgångaria och det ringa antal folk Garibaldi medörde modet uppe inom neapolitanska armån, om var tjugo gånger så manstark; och hade jen första sammandrabbningen, såsom de fficiella bulletinerna föregåfvo, varit en seer, så, hvem -vet, om-ej neapolitanska arnn, allt annat till trots, skulle ha hållit rigsprofvet? Å Garibaldis stjerna och hans alpjägares taperhet gåfvo vid Calatafimi saken en helt annan itgång. Om man afräknar den nödiga beäckningen för kanonerna, reserven och dem, om voro urståndsatta att strida, var det der ;j mera än 500 man som, utan att afskjuta tt enda kanonskott, med bajonetten drefvo n brigad af 3500 till 4000 ran från den na starka positionen efter den andra, dervid agande en kanon .ochb slående demvi grund. Att ej förmå segra med en sådamöfverlägsenwet i antal var ett slag, efter hvilket neapoitanska armen aldrig hemtade sig. Knappast hade de spridda lemningarne f brigaden anländt till Palermo förr än Gaibåldi var i Monreale och började gifva neavölitanarne lektioner i strategien. Nivet huru ullkomligt -han förde dem bakom ljuset, och följden häraf var att hans öfverlägsenhet öfver deras officerare framstod lika tydlig som hans mäns öfver de heapolitanskarsöldaterna. Hade det varit möjligt att samnila en större styrka omedelbart efterinryckandet i Palermo, skulle hela staden kunnat tagas redan den första dagen; -men Cacciatori? spridde sig som äkta jägare och kunde ej fås tillhopa i första ögonblicket, på samma gång friskarorna och stadsboerna ej dugde till det minstajisyns nerhet sedan bombardementet börjat. Då beklagade män allmänt detta förhållande, men nu kan enbvar inse, att ingenting var mera egnadt att afgöra segern och gifva dödshugget åt den neapolitahska armen ä1 de tre dagärnes gatustrid. Det var dessa tre dagar som blottade alla bristerna i organisationen, odugligheten hos densimple soldaten; som endast var modig när det gällde att plundra, bristen på Krigstukt, de liberala idgerna, som hemligen gripit omkring sig inom armen och den fullkomliga frånvaron af all lifaktighet och en id, som satte alla i rörelse; och alla dessa fel funnos till och med i ännu högre srad hos officerarhe än hos mahskapet och förklara lätt huru det var möjligt att en arme kunde draga sig tillbaka för några hundra alpjägare, anförda af Garibaldi. I går aflade sardinske amirålen Persano ett besök hos general Garibaldi, med hvilken han i många år varit bekant. Denna sardinska flottiljs ankomst hit i detta ögonblick här väckt stort uppseende och ej så få gissningar, synnerhet som La Farina, en siciliansk e virant, som man vet ega Cavours förtroende, inländt bit på amiralsskeppet. Det hviskas, tt han har sin fullmakt som utomordentlig kxommissarie på fickan. : Emellertid inrycker den ena friskaran efter len andra i Palermo, der det stora verket ned armåns organisation har tagit sin början. De förråd af vapen och ammunition samt det manskap, som sednast landsattes i Marsala, ha likaledes hitkommit, och nya sändningar t ännu större skala väntas dagligen. Hela den centralitalienska armån synes benägen att komma hit ned och skulle nog göra det, om den finge följa sin böjelse. Sardinien har blifvit beskyldt för att gynna expeditionen, medan verkliga förhållandet är, att det gjört allt möjligt för att hindra den, och om den det oaktadt blef utaf, så var det endast derföre att Garibaldi harresurser, sådana som ingen annan man har till sitt förfogande. Om Sardinien hade sett igenom fin grarne med expeditionen, skulle väl. då dess styrelse ha vägrat att utlemnria de 12 eller 15;000 vapenpersedlar som Garibaldi köptför penningar, som skickats honom från alla delar af Europa. I mina förra bref har jag ofta omtalat de bryerska legoknektarne. Omkring 30 af dem hafva gått öfver till oss och röjt hela bemligheten. Inalles hafva tre båtaljoner bildats sedan Juli månad 1859, bestående ill största delen af österrikare, som uttjent sin tid, samt till högst ringa del af bayrare och schweizare. De hade emellertid fått befallning att kalla sig bayrare för att icke kompromettera Österrike, utan låtsa som om konungen af Bayern velat skicka sin svärson hjelp, Rekrätdopoter finnas i alla Österrikes landskap, men som man icke fick tillräckligt på detsättet, hafva militärauktoriteterna åtagit sig ätt tylla resten. Man har sedan kommit öfver ett bref, som bekräftar dessa öfverlöpare: berättelser. Det var från Agosto Severino, konungens privatsökruleräre. till. öfverste von Meckel, befälhafvare öfver tredje bataljonen af dessatrupper, och dateråadt Portiei den 15 Maj. I detta bref säges, att Neapels sändebud i Wien, furst Petrulla, skrifvit, att han fått löfte om1000 män genom general Hesss bemedling, och ett stort österrikiskt skepp under österrikisk flagg hade äfven kommit till hamnen, fullt med trupper, sannolikt -de här omtalade 1000 nan. r nu Österrike så oförsynt hjelper Neapel, skulle väl ingen ega rätt att förebrå Sarlinien, om det gjorde p3 samma sätt och upp-muntrade afsändandet af soldater och ammunition till Sicilien. , Och det sednare behöfs framför allt i stor