Aftonbladet – 29 juni 1860, sida 2

Kurir från Ljungbyhed Midsommardagen. Trupperna återkommo hit i går från en fältmanöver, hvilken medtagit flera dagar. Lägret, som i denna mellantid varit temligen ödsligt, var alltså åter hu lifvadt och befolkadt, och otaliga karavaner af resande hafva på samma gång sedan i går förmiddag strömmat hit från alla kanter för att vara med vid slutet, då, enligt gammal vana, det bästa kommer. Sjelf7en af dessa nyfikna resande, har jag varit i tillfälle att erfara i rikt mått hvad det vill säga, att ligga vid lägret. Och dock bar jag måhända -varit en af de utaf ödet mest gynnade, jag har åtminstone för nattön fått ett tak öfver hufvudet, medan de flesta örmodligen måst nöja sig med en illusorisk sömin i sina vagnar eller på bara marken under en vagn. Jag och mitt sällskap hade yckats finna ett bondhus invid hedenj der vi aade till vår disposition ej mindre än trenne särskildta rum af nio qvadratalnars areal hvarje, samt inalles trenne sängar för riktigt nog. — 7 personer. Till min ytterligare stora ycka bar jag haft en nattsäck med mig, dito on slängkappa — hufvudgärd och täcke! — of träbotten till liggplats var det enda, som ännu saknades mig, nåväl! äfven en. sådan har jag öfverkommit. Sålunda har jag haft en två timmars sömn, drömmande om idel hjeltebragder, schocker, bajonettanfall, och sär jag i morgse reste mig ur min vekliga :on, som döt-hos Nicander: heter om Baner, ten store fältmarskalken, var det min första yrvakna känsla, att jag liksom hade en laserkrona--omlockarne; en förnimmelse, den der dock snärt efterträddes af en annan mera reel, belägen i ryggbrastet och närgränsande partier. I sjelfva verket var jag den första timman efteråt fullkomligt förlamad, meh sedan jag — i tankarne trakterat mig med en kop förträffligt köpenhamnskaffe och desefter tändt mig min mMorgohcigarr, började lifsandarne åter spela och nu ånyo ut åt den stora lägerslätten! I hela verlden torde det finnas endast få kampemangsplatser,: hvilka kunna fullt rivaliserå med Ljungby hed (plusdentillgränsande Bonarps). Det finnes utan: tvifvel större, vidsträcktare, men Ljungby erbjuder ett så jemnt och reguliert plan, som det skall sökas make vill! både länge och väl, på samma gång der tillika i dess omedelbara. omgifning träffas Kuperade terränger och alla de topografiska accidenter,, hvilka erfordras för omvexlande manövrer och exerciser. Men framförallt är belägenheten här den vackraste mån kan ön: ska sig för en krigsteater til Lyst; heden är infattad i en förtjusande ram af skogbevuxna höjder på alla sidor, längs densamma på ema sidan flyter en klar å mellan ytterst pittoreska stränder och Herrevadsklosters kungsgård med? sina många hvita bygghader ligger der mellaw lunder och-parker; lysande genom det gröna långt ut öfver slätten. Åt ett annat fan bar man vid en utkantaf Söderåsen, blott en fjerdingsväg från. heden, det naturmärkvärdiga Skäralid, ett stycke sacksiskt Schweiz, som endast skulle ligga på kontinenten för att ega ett europeiskt rykte och vara för längesedan förherrligadt genöm stål: stick: och reseföljetonger i det oändliga. I får afton var hela lägret naturligtvis förvandladt till en danslokal. Majstänger kneisede mellan fälten — hvar trupp hade sin för! sig — musiken: spelade på en gång från tio håll, hos Kronobergarne var det framförallt en slängpolska, ohvilken slängpolska! men der dansades fär öfrigt äfven i de särskildta lägren både polka och vals, Kung Fredrik besökte på qvällen sitt regementen, skånska-husarerna, och deltogi dansen med den ungdom ligaste verve. Liksomman under manövrerna har haft rikt tillfälleatt beundra:den skicklighet hvarmed konungen af Danmark ännn, oaktadt sin korpulens; sköter sin springare, och icke lemnar den djerfvaste ryttare framom sig, hade man åter vid majstången tillfälle att rentaf förbluffa sig öfver Hans Maj:ts uthållighet som danskavaljer. Man hade sannerligen icke gjort sig ett begrepp om detta; men