blifva, något mer än så, så egde hon dock rätt att fritt inom densamma röra. sig och verka, ättart till det-årbetet uppfostras och undervisas. Men hon har mer än 8å. — och eger ! och ..med ; detsamma. än -större rätt dertill. Eller hvem nekar: någon af de ofvan nämnda qvinnorna .snille, hvar öch en inom sin kretst... Visskola ej: längre uppehålla .oss :vid.de invändningarysom gjorts-och ännu oftaxskola söras mot det qvinliga elementöts rätt på de angifna områdena.. Vi kunna blott helsa qvinnan välkommeny hvarhelst: -honuppträdersi ak och för sak. Lifvet skall få ett behag mer, fär behaget sjelft blir medarbetande i anhingens och skönhetens tjenst. Det är vår svenska: konstnär Amalia Lindegren soch shennes verk som gifvit-oss anledning till de här framställda satserna. Vikunna -J-undgå att. sluta vår, framställning :med några :ord: om ;hennessjelf: Hennes arbeten äro allmänt kända. Vibehöfva ,ej. ingå i någon, särskild karakteristik af dem; Det.torde vara:.nog attom demetillägga, ittsde äro sköna uttryck af enmedveten konstnärsanda. Vi kunna ej om dem i allmänhet säga något ..bättre, .Sjelfva Xgenren?.är väl, näst den-historiska, den, hvarigenom målarekonsten verkar sitt bästa verk. Det själfölla ir. ju.den, konste,.s innersta. område: , Uch det qvicka, själfulla är Amalia Lindegrens:-styrka. Men —-hvad -skall-.väl-.denna -konstnärsgenius öde blifva... det är en fråga, som väl flera än vi gjort sig framför hennes taflor och porträtter? :. ; Måla porträtter för dagtigt bröd? ... Kanske konkurrera på tafvelmarknaden med taflori rasktmaner, målade på elfva timmar? .;. Det: förra :v. huru-hon -än med mästerskap målar sina porträtter ... vore ju hårdt, orättvist ibåde möt henne sjelf och iden. svenska konsten.. .Och-detsednare — dertill eger hon :j nog medgörligt konstnärssamvete, att döma af;hennes verk. Hvad återstår alltså?.-. Professor med lön kan kon ju ej blifva. Återstår — att arbeta för bröd, så länge öga-oeh-hand härda ut, och sedan — tacka samhället för allt hvad. detsamma gjort för konstefi. i hennes person, d. V. 8. så godt som jntet. Vi kunna: ej föreställa oss, ätt man äfven i stt sådant fall-som detta-skal: låta otacksamheten komma sig så till last. Att något mera å.det allmännas sida bör göras för den: enskilde, utmärktare -litteratören och konstnären, än hvadbittills varit fallet; är någotsonr man på sednare såren salltmer! känt och erkänt. Andra länders, riksförsamlingar. hafva bestämt lifstidspensioner åt sådana-litteratörer och konstnärer,som kämpat-sig -upp på sin försakelsefälla bana till en äraförssitt land. Manthar bestämtdylika pensioner icke såsom nådegåfvör åt utarbetade invdlider, utan som välförtjebta hederslöner åt den ännu kräftige och verksamme konstnären och skriftställären,sedän ban i och red siha verk bevisåt sig förtjentaf — friheten från brödbekymmer: Hvem skulle väl mer än den ifrågavarar de artisten i närvarande ögonblick vara förtjent af en sådan. det allmännas omtanke? Hela hennes föregående konstnärsskaåmp de garantier för förtverkände lycklig konstverksambet, hennes falang -etbjuder, det allmännas pligtatt för sin. egen skull skydda och understödja denna verksambet, sjelfva hennes egenskap af qvinha, särskildt då denna utesluter:henne från andra -vanliga Joneförmåner .— detta. allt synes mer äntillräckligt tala för denna pligtenliga uppmärksambet mot hennes från det allmännas sida. Vi äro öfvertygade om, att en sådan handling af rättvisay å ena sidan, samt-aktning och kärlek förs-konsten :å:.den andra, skulle med det varmast2 bifall -mottagas af det för konsten Jlifvade samhället. Vi bafva ;blott ett, att, tillägga... Vår uppsats har: från allmänna satser till slut vikit.in på ettpersonligt-owråde. Hela karakterenaf dessa allmänna frågor har dock nödvändigt drifvit-oss in på detta personliga. Rättvisa mot qvinnan i allmänhet ... detsär icke annat vi i detta ;enskildta fall ipåyrkä, om äfven i detta enskildta fall rättvisan heller bör nämnas — tacksamhet. :Våra satser hafva kanske! icke behagat alla. Vi kunna dock icke, bedja nåz gon om ursäkt, — endast artisten sjelf, hvars blygsamhet vi kanske nog mycket sårat med denna öppna bekäntielse af vår åsigt om hennes ställning till konsten i allmänhet och särskildt till den svenska qvinnän. Men — artisten, fri som ban vill och måste vara i sin verksamhet, måste äfven tillstädja mycken frihets:; Hang verksamhet, är såsom offentlig alltid hemfallenunder det offentligas dom. -Och vi (kunnaalltså ej annat än hoppas på tillgift för. den-fribet vishärmedelst tagit: oss att :offentligt frambålla. samhällets pligt.motisig sjelf I och mot en af sina i högre mening nyttigaste medlemmar.