Aftonbladet – 28 juni 1860, sida 1

En svårighet uppstod likväl, den nemligen att vi ej kunde komma ut ur lagunen, emedan dess utlopp bevakades af de kejserlige. På södra stranden låg.den befästade staden Syd-Rio-Grande, och på den norra San-Jose do Norte, en mindre stad, men äfven befästad. Men dessa båda platser befunno sig, likasom Porto-Allegre, i de kejserligas händer, hvilka derigenom voro herrar öfver in-, och utloppet till sjön. Det är väl sannt, att de endast innebade dessa tre punkter, men det var alldeles tillräckligt. Med sådant folk som det, hvaröfver jag förde befälet, var dock ngentlag omöjligt. Jag föreslog, att vi skulle på lagunen qvarlemna de båda minsta lacionerna; befälhafvare för dem skulle en mycket dugtig sjöman, Zefterino dUtra, bli. Jag skulle med de öfriga båda lancionerna samt Griggs och de oförvägnaste af våra äfventyrare åtfölja expeditionen, för att operera till sjös, under det att general Canavarro opererade till lands. Planen var ganska god; konsten var blott att verkställa den. Jag föreslog, att vi skulle förfärdiga två vagnar, tillräckligt stora och starka för att kunna bära en lancion hvardera, samt spänna så många hästar och oxar för dem, som erfordrades för deras fortskaffning. Mitt förslag antogs, och jag fick i uppdrag att sätta det i verket. Då jag närmare öfvertänkte saken, vidtog jag dock följande modifikationer: jag lät en skicklig vagnmakare vid namn Abreu tillverka åtta ofantliga och tillräckligt starka hjul af materialier, som motsvarade den tyngd de skulle uppbära. Vid sjöns ena ända — den, som är motsatt Syd-Rio-Grande, d. ,v. s den nordvestra — utfaller. genom en dalsänka en liten å från los Patos-lagunen och flyter in i Cramandahysjön, dit lancionerna skulle förflyttas, I Jag lät föra det ena fordonet ned till. denna dalsänka, hvarefter vi lyfte upp, lancionen, på: samma sätt som vi brukade då: vi transporterade dem öfver sandbankarne, och nedsatte