Aftonbladet – 28 juni 1860, sida 1

Som kocken ej var någon van skytt öch hvarje felskott i vår belägenhet var en olycka, befallde jag onom,att nöja sig med att ladda om de afskjutna gevären. och räcka mig dem Jag var viss: på; att mitt folk; som redan vär varskodt om fiendens lånästigning, skulle; då det hörde skjutandet, förstå huru det stod till och komma mig ull hjelp. ; Jag bedrog mig ej häri. Min tappre Louis Carniglia var den förste jag upptäckte ikrutröken mellan galpon -och fienden, hvilken å sin sida. underhöll en infernalisk eld. Straxt efter honom visade sig IgnazioBilbror en käck biscayer, och en icke misdre tapper italienare vid namn Lorenzo. Inom ett ögonblick. voro de vid. min sida och började göra sitt bästa att följa mitt exempel; dernäst kommo Edvard Mutru, Nacemento Raffaele och Procope — af de båda sisthämnaa var den ene mulatt, den andre neger — samt Francesco .da Sylva, Jag skulle, i stället att här på papperet uppteckna, vilja i, brons inrista namnen på alla dessa oförskräckta kamrater, hvilka till ett antal af tretton sällade sig till mig och i fem timmars tid höllo stånd mot ett hundra femtio fiender. Dessa hade tagit fast fot i -lla hus, alla skjul, alla .kyffen,: som omgåfvo oss; och underhöllo derifrån en förfärlig eld mot oss. Andra hade klättrat upp på galpons tak, hvari de gjorde hål för att skjuta ned och nedkasta brinnande risknippor på oss. . Men under det,att några af oss släckte risknipporna, besvarade andra elden, och två ell r tre fiender nedföllo döda midt ibland oss genom de hål, som de själfva gjort. ÅA vår sida hade vi med bajonetterna öppat skittgluggar i väggen på galpon och gåfvo, nästan alldeles betäckta, eld genom dem; i Framemot klockan tre gjorde negern Procope ett lyckligt skott: han krossade öfverste Moringues ena arm. E Genast gaf öfversten då signal till reträtt och drog sig tillbaka; han medförde sina sårade, imen lemnade femton döda på platsen. För mig hade fem man blifvit ihjälskjutna