Aftonbladet – 27 juni 1860, sida 3

jag hellre än jag gör någon förargelsen, svarade Emilia saktmodigt. Tänker hon. stanna här, hon? frågade madamen näsvist. Emilia såg sig sorgset omkring och drog en djup suck. Je-ja, frågan är friv, fortfor madamen litet fi.t, -men hur någon kan vara så dum och resa med den der gamle tvärviggen, det går inte i min skalle., Hvad har faster gjort madam för ondt?x Ondt, gudbevars, det har jag inte sagt, men så har hon aldrig gjort något godt heller, det må vår herre veta; hon sitter der hon sitter om hela huset ramlade ner, och om en vore aldrig så eländig och öfvergifven, så inte rörer det henne inte., Det är synd att begära för mycket af den, som inte har mer än man sjelf behöfver., Åh, hvad det beträffar så har jag aldrig begärt något utaf henne och Kar kanske lika mycket som hon om det kniper, men en kan bli arg öfver att se hur hårdhjertad och liknöjd hon är och stursk sen och rak, som om vore någonting så mycket bättre än anra. z 3p aokars faster — suckade Emilia för sig sjelf. Åhb, ömka sig sjelf hon, mamsell! den garnla doktorinnan känner inte om en sticker henne med nålar en gång; men nu kan hon vara så god och komma in ändå, det blir för svån ait stå ute i regnet så länge. Det kar ingen veta om värdinnan kommer igen än på ett par timmar, när en iaote säger urån på förhand. men sådan är hon allud den gimla doktorinnan. Ett par timmar! att sitta våt och resklädd i den svarta stugan, med de skrikande barnen. ett par-timmar och vänta! och som det luk: tar sedan och ser ut här,, tänkte Emilia för