Aftonbladet – 27 juni 1860, sida 2

har Gud satt mig hit i verlden, tänk — om det skulle vara sannt som doktorn säger. att det finns ingen Gud, ingen odödlighet, intet andligt lif, utan att vi alla äro mer och mindre utvecklade. kroppar, som böra lyda den allmänna morallagen för att ej störa den alltoänna harmonien, men som äro narrar om vi hoppas:och lita på någon annan än Oss sjelfva. Det ser så ut, men känslan motsäger det, och en-man tycker jag minst borde tänka så. En man, som har verlden öppen för sig. Huru många mäns lif och handlingar hafva ej genom årvundraden verkat välsignelserikt! de äro ej döda, fastän deras kropp myllats i jorden. Bevisa, att de ej äro det! säger han, och då står jag der svarslös. Gud; upplys mig, Gud! Huru mången aväll Kar jag ej i ångest .bedt och ropat, men intet svar — och ändå står det: beder, och I skolen få — söker, och I skolen finna. Kanske är jag ej tålig nog; kanske skall det ännu ljusna för mig, men hvad vill jag då? Ack, jag vill endast. bli nyttig i ett hem. Jag vill göra något, men på alla mina frågor svarar faster: Sy, du kan ;alltid hafvå något att sy, och så länge. jag lefver har du tak öfver hufvudet, det bar jag lofvat din far. Men jag villresa ut i.ett främmande hus, der jag kan få mera att göra. Tacka Gud, att du slipper den förnedringen att stå-i andras tjenst, säger faster. Ar det då-en förnedring? Det är ej, men det anses så, och opinionen är en makt, som styrer .verlden — en flicka, som tager tjenst, antingen som guvernant eller hushållerska, bar fallit .en grad — hon har förlorat sina menskliga rättigheter, hon värderas ej efter sina egenskaper, Sin karakter, sin bildning, utan efter .sin användbarhet i det släp man befaller henne tills :Den,-som har den uslaste karakter, de ;simplaste :vanor, det obehagligaste väsende;:användes .och betalas ändå, om .hon är