Aftonbladet – 27 juni 1860, sida 2

tan kördes det entoniga bullret af körande och gående. Stanna i portgången och se att karlarna ej ställa till något spektakel med sakerna, du Emilia, medan jag går upp till värdinnan för att få nyckeln till rummen, sade doktorinnan och trefvade sig uppför den mörka trappan. Emilia gjorde en jakande böjning på hufvudet och drog sig tätt intill trappgången, för att undvika så mycket som möjligt af regnet och takdroppet, medan karlarne satte sig på båren och pustade, svärjande öfver den långa vägen och de besvärliga södra backarna. En vämjelig stank mötte henne inifrån den lilla trånga gården, der några trasiga barn stojande spruvgo under takrännorna och skrattade åt en gammal qvinna, som förgätves med det gröfsta ovett försökte få dem in under tak. e Jajal vänta ni tills far kommer hem, så lofvar jag, att ni ska få för era pojkaktigheter, sakramenskade trasvargar,, skrek hon. Far, ah, du talar nog inte om för far, det törs du inte, sqvaller-Annika! svarade det ena af barnen, Ja, men nu börjar det bli kallt, inföll en annan. Jag går in. Det låter du bli, befallde den första och grep kamraten i kragen, .då han såg honom färdig att följa sin egen vilja. Oc du skall ha du, för att gå in, du, när jag vill leka med dig, fortfor han och doppade honom i detsamma ned i en gammal tunna, som stod under takrännan för att samla upp regnvattnet.i; Ett förfärligt skrik och slagsmål uppstod, hvarunder gumman med en vresig svordom gick ifrån dem och smälde igen dörren efter sig. z Emilia hörde doktorinnan slå och bulta på den ena dörren efter den andra och hade al