fa timmar kunna vara fruktansvärdt ändÖsa.n Doktorn slog sig ner bredvid henne och försjönk i vidlyftiga reflexioner öfver menniskonaturen, hans vanliga samtalsämne. Fröken Albertina satt i soffan med en majestätisk hållning och utbytte ett och annat meningslöst, men artigt ord med sina grannar; och så förgick aftonen. Emilia försökte att få något sällskapsspel i gång, men fröken Albertina förklarade tvärt att det var opassande, och så blefvo korten liggande orörda, ehuru de flesta af sällskapet, som sutto tysta omkring väggarna, skulle varit tacksamma om de blott fått törströ sig med att blanda dem en enda gång. Ändtligen anmäldes supån, och den ledsamma aftonen var slut. De flesta af gästerna kände sig ej väl tillfreds förr än deras schäs eller vagn fört dem ett godt stycke väg från det stora Rydbonäs, och de tackade Gud att sådana kalas ej ofta kommo i fråga. Sedan alla voro resta, kastade baron Athniel sig suckande i en ländstol, medan fröken Al-bertina lade öfverdrag, dukar och planchverk till rätta och betjenterna släckte kronor och kandelabrar, Doktorinnan satt tyst i en soffa, och Emilia stod gnolande vid en athenienne och flyttade i ordning hvad som blifvifPrubbadt derpå. — Det är ohödigt, jag kan nog sjelf ställa i ordning hvad som behöfs,, sade fröken Albertina, i det hon ryckte fjäderqvasten ur Emilias hand. Denna gick stillatigande derifrån och vankade tankfull ett slag omkring rummet. .Gud, hvad det är inquietant att se någo: sväfva upp och ner på det der viset. Jag tycker minsann här bar varit så mycket flax och fläng i dag att man kunde orka ståstilla klockan 11—12 på qvälleno Emilia stannade och böjde sig nu för att