Aftonbladet – 26 juni 1860, sida 2

man skalle samla älskvärdt, belefvadt, talangfullt folk omkring sig. Hvar taga bröd uti öknen ? Man kan ej göra om folket efter sitt hufvud. Nej, men är man rik, så kan man samla gäster långväga ifrån, odla upp och lifva upp sina grannar; eller flytta till en angenämare ort, om de äro alltför ohjelpliga. Opraktiske, öfverspände idealist I Åhnej, jag skall visa baron att äfven med dessa personnager skall man kunna få det rätt trefligt, det finnes alltid något godt hos hvar och en, jag skall försöka att trolla det fram, lofva mig bara att inga spelbord komma i vägen, att baron sjelf går omkring och språkar vänligt med dem, så att de få courage och att jag får styra musiken och göra allt hvad jag vill. 3 Det var många vilkor, men Emilia har mig nu en gång under toffeln, inga spelbord, godt lynne och mycket vin, dettror jag ändå gör det mesta. Får jag lof att presentera: major Silfversvan; mamsell Frieser är herrskarinna för dagen och hon har förbjudit spelborten, hr major; vi måste således slå oss till ungdomen i dag, och vi äro till och med befallda att dansa. a lligh hr baron, jag har inte dansat på T.n Jag har inte dansat på 10, efter hvad jag kan minnas, men det betyder ingenting. Majoren, som varit knekt, vet väl hvad det vill säga att dansa efter trumman, och det lära vi få göra nu. Bara en liten promenadpolonäs,, sade Emilia vänligt. En liten sväng, så att alla komma upp på golfyvet; vi måste lära känna våra resurser,, fortsatte hon sakta till baronen. Nej, men det går för långt,, sade fröken Albertina i doktorinnans öra, hon koketterar då för Atbniel, så att det blir en formlig skandal, och se nu hur hon går och skrattar och pratar med de der herrkrakarne — det smakar ändå fogel, tänker hon, bara det är ett maskulinum. Nå, min Gud, nu bjöd hon sjelf upp den långe, rödhårige landtmätaren, men