Aftonbladet – 26 juni 1860, sida 1

en nolla, som en underordnad, för hvilken en nådig befallning, en kort tillsägelse kan vara nog. Och fröken reste maje tätiskt sitt skalliga hufvud och såg sig omkring. Efter en lång paus utbrast hon häftigt: Hvad behagas? Hvad sade du, min vän? svarade baronen sagtmodigt. Hvad jag .sade, jaså! Du Hhkörer inte en gång hvad jag säger. Så långt är det då kommet. Jo, jag säger, att du får hjelpa dig sjelf, och att jag ej behöfver träla och slita ut mig till kropp. och själ hos en otacksam brors Jag flyttar in till M. — ty det ser jag att på Rydbonäs får jag aldrig en glad dag mera... Jag reser nu på ögonblicket; du kan arrangera din bal bäst du gitter. Kära Albertinal Det är för sent, det är förbi. Farväl Atbniel! Farväl Rydbonäs! O, om min far, salig generalen så e huru här går till nu för tiden. Och fröken rusade under strida tårar på dörren. Baronen såg återigen med en djup suck emot taket och fortsatte sin vandring upp och ned öfver golfvet. Hans blick föll. på doktorinnan. Hon satt med sitt vanliga kalla leende. och sydde; liksom ingenting händtDerefter vandrade den öfver till Emilia. Hon sydde också flitigt, men ett medlidsamt leende spelade omkring :hennes mun. Jag önskade hin. håle toge allt hvad fruntimmer heter,, suckade baronen för sig sjelf. Det är ändå en Guds lycka att jag inte är gift. Derpå tog han fram sina patiencekort för att Tåta ödet afgöra om han skulle gå och blidka syster Albertina, eller trotsa som en man. FPatiencsn lades med all möjlig nog