Aftonbladet – 26 juni 1860, sida 1

värre än att våra hund. Och jag kän aldrig se mina 9 der hemma, utan att det skär mig i hjertat, ehuru de alla lefva i sin barnkammare ännu, i lycklig okunnighet om hväd som: förestår .dem. De få ej hafva anspråk påsverlden. Men älla andra :menniskor få det. De få försaka ungdomens nöjen. Som dock anses så oskyldiga och naturliga. De få egna sig åt något nyttigt, detär väl ingen så stör olycka. . Jo, der: häfva vi det! Egna sig åt något hyttigt! Ack, hvad det låter vackert, men hvad f.n skola de då taga sig till? Det blir väl: bättre, hr. doktor, här de-nw bli myndiga och sedan få söka alla möjliga befattningar.::a.n; Dar Nej, det blir värtfe och värres de bli-allt oqvinligare och galnare, ty fruntimmer duga: aldrig att röra sig på egen hand, och duga de till det, så hafva de blifvit karlaktiga och duga ej-till hustrur längre, hvilket: dock från verldens -begynnelse varit, är och förblifver deras verkliga oth enda bestämmelse. Bördet är,serveradt,,.: anmäldes i dörreny och doktorinnan såg ej ogerna att satntalet blef afbrutet. TrEDJR KAPITLET, En:bal på landet. : Det var en solklar och vacker höstdag. Fröken Albertina och -doktorinnan sutto i a och sydde under en halfhög könversa100: Emilia var något blek, men öärbetade flitigt som vänligt på sitt broderi. Barofien gick med händerna på ryggen upp öeh ned öfver golfvet, ,dåioch uåsheglaride än på densenay än på den andra. Men nu komma de emellertid i afton, sade han tvärt, ;