Aftonbladet – 25 juni 1860, sida 2

de.n Ackp, suckade flickan, jag sörjer. Gjut glömska ur din svarta flod, om du Kan, Lifvet eger ingen makt att uppfylla sina löften, ingen kraft att läka de sår det gifver; jag vill dö, ty jag kan ej lefva.n Lär det då, sade bläckhornet, förtro mig dina sorger och jag skall sedan gifva dig ett råd. -Hvari har lifvet svikit dig? I alltv; svarade flickan, låt mig berätta dig mina öden, meddelandet lättar bördan af sorgsna minnen. Jag har en orolig ande och från barndomen har jag lidit derför. Min mer var så god, så verksam och älskad, men hon hade ej kraft nog att bringa mig till lydnad, hvärföre jag blef ett: sjelfsvåldigt barn. Ack, då hon satt vid sin spinnrock och sjöng dessa ballader och visor, sjöng dem på sitt entoniga sätt, omedveten om det intryck de:as mystiska innehåll gjorde på mitt sinne, huru lycklig flyttade: jag ej då pallen intill hennes sida och satt lyssnande och drömmande vid hennes fötter, liksom blickande in i en mystisk, för mMigiofattlig,! men stjusande