Aftonbladet – 22 juni 1860, sida 3

tyst deri. En vagn körde upp -på gården, men hon fästade ingen uppmärksamhet dervid förr än hon plötsligt såg dörren öppnas och baron Athniel stiga in. Nå, Gud så roligt att få se en en lefvande menniska igen... Välkommen hem utbrast hon ovilkorligt och sprang honom till mötes. PR ee Hvilken treflig scen! Det var länge i verlden sedan en så vänlig röst bjöd mig välkommen hem, eller rättare, det har jag aldrig erfarit förr. Är jag riktigt välkommen bem, Emilia? Och Ban förde hennes hand först öfver sin af aftonkylan fuktiga panna och sedan till sina läppar. Men Emilia, som plötsligt kom ilåg fasterns varningar, drog sig tyst tillbaka till kakelugnen, der Brau, som af sitt onda samvete jagats på flykten vid första åsynen ar sin herre, surrat ihop mattan och i farten äfvit ned portföljen, hvars innehåll låg trödt öfver golfvet. Bravod, ropade baronen, jag konfiskerar allt, icke ett blad-får komma in j portföljen förr än jag sett igenom detx Tvärtom, ropade Emilia, vicke ett enda blad får baron se; låt mig nu få igen portföljen. a Nej, alldeles inte. Emilv, blef dessutom häromaftonen min gäldenö; Emilia gjorde sig straffvärd och lofvade att lyda min dom, kom ihåg det! Nu begär; jag endast en smula förtroende. Får jag ej vara Emilias vän? En vän gör aldrig Spektakel; förtalar aldrig när man vänder ryggen till. Nej, min själ, det kan Emilia lita på. Således -är.baron alldeles ingen god vän. Hvad behagas? Sätt mig på prof först! Det har man reclan gjort. z Och funnit? t na Det är detsamrna. Det skall ej lyckag att